Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 303
gudstjänst läsarne lofvade att hålla sig ifrån kyrkan. Denna pre¬
dikan skulle vara den första, som hölls hvarje söndag. Dessutom
förklarade biskopen, att, som de öfverklagade rörelserna voro af
andlig natur, han ansåg, att de icke borde kväfvas med våld.
Beträffande anklagelsen för anständigheten sårande uttryck från
predikstolen hade biskopen mycket svårt att få reda på verkliga
förhållandet. Ingen af de närvarande ville återgifva, hvad Lee¬
stadius skulle hafva sagt. Biskopen blef otålig och sade, att,
om man anklagar en präst för oanständiga yttranden under äm¬
betsutöfning, borde man också nämna, hvad han hade sagt. Då
tog en bruksägare mod till sig och återgaf de mest förargelse¬
väckande uttrycken. Då biskopen hörde dem, studsade han lik¬
som tillbaka och vände sig till den anklagade med frågan, om
han verkligen haft dessa yttranden. TLeestadius begärde då, att
församlingen skulle tillfrågas därom. Somliga af församlingsborna
svarade nu, att de hade hört dessa yttranden, andra däremot, att
de icke hört dem, men ingen kunde med bestämdhet uppgifva,
hvilken söndag detta skulle hafva skett. Biskopen ansåg därför,
att någon åtgärd med afseende på denna anklagelse icke kunde
företagas. Anklagaren stod således svarslös. Visserligen fram¬
trädde länsmannen och förklarade, att Lestadii religionsundervis¬
ning vore stridande emot den lutherska läran, emedan den förre
höll på den uppenbara syndabekännelsen, hvarmed han menade den
bikt lestadianerna fordrade. Biskopen, som icke rätt fattade
länsmannens mening, frågade mycket förvånad: »Den uppenbara
syndabekännelsen, är den stridande mot den lutherska läran?» Läns¬
mannen tycktes vid denna fråga alldeles förlora koncepterna,
hvadan hela anmärkningen förföll. Gästgifvaren anklagade vidare
Lestadius, för att han från predikstolen skulle hafva kungjort,
att alla, som hade silfver, guld eller kläder utöfver de nödvändiga,
dagliga behofven, skulle gifva sådant åt honom. Leestadius för¬
klarade, att kungörelsens innehåll var helt enkelt det, att, >om
någon hade lust att gifva åt skolan och de fattiga, skulle det
tagas emot af församlingens pastor; äfven om det vore silfver
eller guld eller kläder, som någon ansåg sig icke behöfva, så
skulle det tagas emot för skolans och de fattigas räkning». Akla¬
garen vidhöll dock sin angifvelse, men då ljöd från klockarbänken
en röst, som förebrådde honom för lögnaktighet, och detta ned¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
