Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Lars Levi Læstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIONDEC KAPIPEET,
slog åklagarens mod, så att han tystnade, och därmed afslutades
visitationen. Att alla dessa anklagelser medförde så ringa fram¬
gång för åklagarne, torde framför allt kunna tillskrifvas den män¬
niskovänlige biskop Bergmans tillvägagående vid detta tillfälle.
Detta hans handlingssätt tillvann honom icke blott Leestadii utan
äfven hans anhängares bifall. Ja, de senare omfamnade i sin hän¬
ryckning biskopen, hvilken så opartiskt och grannlaga undersökt
de klagomål, som blifvit riktade mot deras värderade lärare.
Ehuru biskopen tydligt gifvit tillkänna vid ofvannämnda
visitation, att han betraktade de s. k. »liikutuksia» vara af andlig
natur, så upphörde det oaktadt icke anklagelserna emot Leestadius
och hans anhängare. Vid denna tid hade länet fått en ny höf¬
ding, som var känd för sitt stora ordningssinne. Efter några år
reste denne upp till Pajala. Där fick han reda på de bullersamma
uppträden, som förekommo vid lzestadianernas sammankomster,
och tillsade länsmannen att inkomma med rapport härom, hvilket
ock skedde. I denna rapport tillvitades så väl Leestadius som
skolmästaren Raattamaa att hafva: störtat Pajala församling i
fattigdom och elände, emedan »folket hade skänkt allt guld och
silfver och bättre kläder till skolan, ja, äfven de understöd, som
de fattiga erhöllo af kronan och den allmänna välgörenheten,
hade skolan uppslukat». Ett faktum är, att vid åtskilliga till¬
fällen, då »skola» hölls, hade det gått så stormande till, att man
icke kan undra på, om ordningsmakten sökte ingripa. När man
började det andliga dansandet, så hände det, att de mest exal¬
terade föllo ned på golfvet. Sedan föll den ene öfver den andre,
så att de lågo i en hög på golfvet utan sans och utan medvetande,
och då kunde lätteligen ske, att den, som låg underst, blef ihjäl¬
klämd. Man vill t. o. m. påstå, att så verkligen skett, ehuru man
saknar fulla bevis därför.
Man försökte nu att på lagskipningens väg kväfva de be¬
synnerliga rörelser, som Leestadii predikan framkallade. Men det
är klart, att en rörelse sådan som denna icke kan undertryckas
genom yttre lagskipningsåtgärder. I all synnerhet voro naturligt¬
vis landshöfdingämbetet och dess underordnade alls icke kompe¬
tenta att bedöma dylika andliga yttringar.
Under senare åren af sin lefnad råkade Leestadius att ådraga
sig prinsen-regenten Karl XV:s ovilja. Denne besökte 1858 Norr¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
