Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Jakob Norin och de andliga rörelserna i Helsingland på 1820-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 313
just tillställd för er skull», förklarade Norin. — Därpå tog han
henne med våld och svängde af kring golfvet med henne. Då
han tröttnade, fick han se en våt fläck på sin ena axel, där hon
lutat sitt hufvud och gråtit. Den fläcken var mäktig att nedslå
hans mod. Då hviskade hon honom i örat: »Nu har jag följt
dig en stund; nu måste du följa mig ut, så att jag får tala några
ord med dig». Detta samtal hade den följd, att han både blef
öfvertygad, att det var ett Guds verk; som börjat hos de båda
»tokiga» flickorna, och att han själf gick på en förskräcklig väg.
I sitt inre kände han en röst, som högljudt ropade: »Det blir
dig svårt att spjärna emot udden»! Det blef i förtid slut på dan¬
sen till mångas förargelse; somliga suckade, andra hånskrattade
och svuro. Men Norin började genast predika bättring och flera
blefvo öfvertygade.
Det var dock icke lätt för honom att helt inse sitt behof
af frälsaren. Han hade ju varit en jämförelsevis anständig yng¬
ling, och då var det alltid någon liten egen fromhet, han hade
att bygga på. I en Luthers postilla, som händelsevis föll i hans
händer, fick han emellertid se, att hans egen bättring ingenting
dugde till. Men han fick där ock höra om den fria nåden i Jesus
Kristus. Och det blef det stilla väder för hans själ, i hvilket
Herrens ande kom till honom.
Norins naturliga sätt var sådant, att han genast framstod
som ledare för den väckelse, som uppstod i bygden, men på samma
gång ville också det egna jaget lätt framstå. Därom heter det i
en berättelse från den tiden: På en af deras sammankomster,
då han erfarit en rikligare nåd än vanligt, hade han lagt ifrån
sig den bok, ur hvilken han föreläste, och börjat tala till :de för¬
samlade. Han tyckte nog, att det lyckats väl, och väntade att
få bifall af modern vid bemkomsten, hvarför han frågade, hur hon
»tyckte, det var den här gången». Men gumman, som förstod,
hur det var fatt, svarade suckande: »Jag förstår, du kunde ej
bättre, du gjorde väl så godt, du kunde>.
Fiendskap och förföljelser började genast uppstå. Fienderna
hittade på alla möjliga sätt att störa deras sammankomster, och
slutligen blefvo de båda brödernå (en hans bror hade ock blifvit
troende) så modfällda, att de ,umgingos med den tanken att
uppHöra med sammankomsterna. Vid den tiden hade den förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
