Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Jakob Norin och de andliga rörelserna i Helsingland på 1820-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FT TRETTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
omnämnde gamle fiskaren Hällman fått höra om de andliga rö¬
relserna i Norrala, och han kom dit för att se, >»huru barnen
hade det> som han sade. För honom utgöto de sitt bekymmer.
»Sluta!» utropade Hällman. »Är det tid nu att sluta? Ni, gos¬
sar, skina, så att jag gått i skenet ända hit». »Men fienderna äro
så många och så svåra», invände bröderna. »Hvad>, fortfor den
gamle fiskaren, »är det att frukta för sådana mullgubbar, som
vi få ligga si om si (sida vid sida) med i grafven!»
Detta Hällmans besök inträffade 1820. Han höll nu offent¬
liga sammankomster i byarna under ett stort tillopp af åhörare.
Och denne af Gud så rikt begåfvåde mans brinnande böner
och målande framställning af försonarens underbara kärlek till
syndare voro så gripande, att alla, som hörde honom, svårligen
kunde motstå den ande, som talade. Stenhårda hjärtan icke blott
krossades utan smälte som vax för elden. Och många bekym¬
rade och svaga stärktes till att af helt hjärta tjäna Herren. Nu
lifvades äfven Jakob att med nytt mod och mera dristighet gripa
in i verksamheten, och det blef icke mera fråga om »att sluta>.
Den gudfruktige Hällmans frimodighet hade gjort motståndarne
modfällda och hos Guds barn förjagat en otillbörlig räddhåga.
Denna utomordentliga rörelse pågick en tid, och både vänner
och fiender stodo ofta och sågo med förundran, huru stora ska¬
ror kommo och gråtande frågade efter frälsningens väg.
Kort tid därefter lades Hällman ned på sin dödsbädd.
Och ända in i de sista stunderna, så länge han kunde röra sin
tunga, talade han under många glädjetårar om de många, som
i Norrala hade vändt sig till Gud, och hördes innerligt bedja för
dem, att ingen af dessa hoppfulla plantor måtte förgås.
Till yrket var Norin byggmästare. Till en början byggde
han tröskverk och andra dylika för allmogen i orten nyttiga
maskiner, och blef härvid alltmer anlitad äfven på aflägsnare
håll. Mest känd är han dock som kyrkobyggare. Icke mindre
än tio kyrkor har han grundlagt och färdigbyggt. Till den elfte
lade han ock grunden, ehuru den färdigbyggdes af hans son.
Genom denna verksamhet blef Norin i tillfälle att på vidt
skilda håll sprida en lifvets lukt till lif under den då allmänt
rådande andliga dödssömnen. Och den del, Norin tagit i det
andliga banbrytningsarbetet i Helsingland från 1830 till 1860, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
