Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 33. Mor Anna och hennes vänner i Ångermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I9:DE ÅRHUNDR. 337
hvilken en man såsom ordets förkunnare trädde i spetsen. Denna
senare församling upplöstes dock så småningom, i det att somliga
återgingo till de egentliga anniterna, andra till statskyrkan.
Någon tid därefter kommo tvenne män från Helsingland,
af hvilka den ene vid namn Nylund uppträdde på en af mor
Annas sammankomster och förklarade sig vara sänd till de bort¬
tappade får af Israels hus. Han försökte bevisa, att ett Guds
barn genom tron på Kristus var fullkomligt heligt och rent från
all syndasmitta äfven i köttet. Detta åstadkom en ganska svår
slitning inom mor Annas församling och medförde mycken sorg
och oro. Under allt detta fortsatte dock mor Anna att förkunna
Guds ord till syndares frälsning och salighet, och många kommo
till omvändelse och lefvande tro på Herren.
Ännu en gång försökte djäfvulen att slita och splittra den
lilla skaran. I början af femtiotalet började nämligen några af
hennes vänner att yrka på, att mor Anna borde taga steget fullt
ut från statskyrkan både med dop och nattvard. Man kallade
också dit en person vid namn Johan Riström från Skellefteå för
att af honom få hjälp i denna angelägenhet. Riström kom ock
ned till Ångermanland och framhöll nödvändigheten af att utgå
från statskyrkan så väl med dop som nattvard. Mor Anna där¬
emot ansåg, att man först genom Guds ord skulle lösa samvetena,
som ännu voro bundna vid prästerna. Hon menade, att man
först borde undervisa de kristna om den frihet, som de enligt
Guds ord hade att lämna statskyrkan och hennes ordningar.
Hon ansåg nämligen, att hvarje sådant steg.borde ha sin grund
i en mogen öfvertygelse om det berättigade därutinnan. Men
Riström ville icke gilla ett sådant dröjsmål. Nu söndrade sig
åtskilliga från Grundsunda och Sidensjö socknar och bildade en
egen församlig, hvars föreståndare ofvannämnde ”Riström blef.
Han ordnade det också så, att mån inom församlingen skulle
hafva både dop och nattvard. För detta sitt tillvägagående blef
han gripen och förd med fångskjuts till Hernösand för att där
stå till rätta. Den församling, han grundlagt, splittrades, och
somliga af medlemmarna återgingo till anniterna, under det som¬
liga gingo öfver till baptisterna.
Efter alla dessa strider fingo anniterna jämförelsevis åtnjuta
lugn och frid, om de än icke undgingo att så väl i tal som skrift
Ekman, Den inre missionens historia. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
