Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Emelie Petersén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIONDEFEMTE KAPITLET.
lofvade. Vid 20 års ålder blef hon gift och införd i sin makes
hem. Där såg hon sig snart omgifven af en mängd lärda
och snillrika personer, hvilka på henne utöfvade stort inflytande.
Bland dessa befann sig en framstående målare, Otto Runge.
Denne man hade förts till Herren på det underliga sättet,
att, allt efter som han målade ämnen ur den heliga historien,
klarnade för honom kristendomens sanningar, så att han kom till
tron på Kristus. Han erfor sedan behofvet af att åt de unga
makarne Petersén meddela de erfarenheter, han gjort på det and¬
liga området. Dessa makar hade hittills hufvudsakligen lefvat
injutningar af konst och estetik och under studerandet affosterlandets
stora skalder m. m. Detta allt lämnade dock i deras inre en
tomhet, som icke kunde fyllas af någonting i denna världen.
Under denna tid belägrades Hamburg af de franska trupperna.
En allmän förskräckelse grep omkring sig i staden, och herr
Petersén beslöt att resa öfver till Sverige för att där på ett sä¬
kert sätt kunna placera sina penningar. År 1814 flyttade den
unge mannen med sin fru öfver till vårt land och bosatte sig
där. Den egendom, som för deras räkning blifvit inköpt, låg nere
i en den fattigaste vrå af Småland omkring en mil från Vernamo
köping. Den hette Herrestad. Byggnaderna voro gamla och
oansenliga, och egendomen hade ett helt annat utseende, än herr
Petersén och hans unga maka hade föreställt sig. Det var en
fattig trakt, i hvilken. den unga tyska familjen slagit sig ned,
hvadan de på alla håll omgåfvos af fattiga, hvilka hos dem sökte
hjälp. Detta var någonting alldeles nytt för den i Hamburg i
öfverflöd uppfostrade damen. Under en af sina dagliga promena¬
der påträffade hon en gammal gumma, »mor Anna», och fann i
henne en person, som älskade Gud och hans ord. Ett vänskaps¬
band knöts mellan dessa båda, som varade för lifstiden. Ofta
vandrade Emelie Petersén till den lilla smedsstugan för att sam¬
tala med den på Herrens vägar bepröfvade gamla. Hon kände
sig uppmuntrad och vederkvickt utaf den enfaldiga barnatro, som
gumman ådagalade.
Snart började de båda makarne inse, att Herren hade sändt
dem till Herrestad, just för att de skulle få blifva ett medeli hans
hand att bringa lindring och hjälp till de fattiga inbyggarne där.
De upptogo i sitt hem det ena fattiga barnet efter det andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
