Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Pehr Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 TRETTIONDESJETTE KATITLET.
Vid julottan 1818 predikade Wieselgren för första gången.
Ämnet var: >»Huru Guds ljus gått upp öfver världen». Sin där¬
på följande predikan höll han i Loushults kyrka. Samma sön¬
dag, som han predikat i Loushiält, skulle han äfven predika i
Ousby. Men, då han kom dit, erinrade han sig, att han kvar¬
glömt konceptet till sin predikan i evangeliiboken, som han be¬
gagnat i Loushults kyrka. Kyrkoherden på stället skyndade då
upp i prästgården för att ur sitt förråd leta fram någon gammal
predikan. Men i brådskan fann han ingen, och inom några ögon¬
blick hade man sjungit predikstolspsalmen. Wieselgren säger,
att han med bäfvande hjärta och under innerlig bön om Guds
hjälp vandrade med tunga steg uppför predikstolstrappan. Han
mindes ingångsspråket; och hvarifrån det var hämtadt, samt ämnet
och dess fördelning, men förberedelsen och ämnets utveckling
måste han fritt föredraga. När han hade slutat sin predikan och
kommit ned i sakristian, kom kyrkoherden honom till mötes och
sade: »Skrif aldrig mer dina predikningar. Du talar bättre, än
du skrifver»>.
Sedan han genomgått Växjö skola och gymnasium, blef han
i juni 1820 sänd till universitetet i Lund, där han samma år blef
student med de högsta betyg. Sedan ingick han på seminariet
därstädes och önskade, så snart han blifvit präst, en adjunkts¬
kallelse af pastorn i Vislanda. Allt fortfarande handledde han
andra gossar, och meddelade dem enskild undervisning samt till¬
bringade vanligtvis sina ferier ute på kondition. På detta sätt
kunde ynglingen utan att alltför mycket betunga sin gamle fader
fortsätta sina studier. Vid universitetet dröjde det ej länge, förrän
han fäste så väl lärares som kamraters uppmärksamhet vid sig.
Man fann hos Wieselgren en rikt utrustad personlighet med snille
och kunskaper samt med en talareförmåga af sällsynt slag. Utan
tvifvel skulle dessa egenskaper beredt honom en lysande framtid,
om han icke fortfarande hängifvit sig åt den visdom, som är ofvan¬
ifrån. Så småningom började han betraktas såsom en svärmare
och brännmärktes med namnet »läsare».
Då han själf på sitt hjärta fått erfara kristendomens san¬
ningar, var det ju ej underligt, att han ville säga den olycklige
fritänkaren, den sjunkne brottslingen eller den till elände skyn¬
dande lättsinnige kamraten, att de ej behöfde förblifva i sin olyck¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
