Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Pehr Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 3065
liga ställning, och att det i den gammalmodiga bibeln med
den enkla försoningsläran fanns ett värn emot allt det onda,
hvaraf de ledo. Förhållandena rundt omkring honom voro ock
sådana, att han alltsom oftast manades att aflägga en god be¬
kännelse. Han säger själf härom vid ett tillfälle: »Jag hörde
en gång tvenne präster under ymnigt supande tala värre hädelser,
än jag sedan läst hos de fräckaste religionsfiender, i hvilkas ar¬
beten jag någonsin bläddrat, och det under konversation med den
mest föraktade prostituerade kvinna i orten, allt i närvaro af
husets fru och barn, af studerande ynglingar och bönder. Jag
såg 30 kamrater från skolan i Växjö sedan förfalla. Enligt värl¬
dens allmänna dom ansågs det då som ett brott, att jag som
vän sökte varna och rädda vänner, hvilka gärna hörde »svär¬
marens» tal Var det då underligt, att jag. från mitt 17:de år,
tills jag i det 33:dje året prästvigdes, såsom lekman flera gånger
predikade i omkring 50 kyrkor i Småland, Skåne, Stockholm
och Uppsala».
År 1823 promoverades Wieselgren till filosofie doktor och
utnämndes året därpå till docent i litteraturhistoria och i maj
samma år till adjunkt i estetik. Dessa befordringar kommo, under
det att Wieselgren tjänstgjorde såsom lärare i hufvudstaden i
några högt uppsatta mäns hus, hvarvid han ock skötte sina egna
studier och uppträdde såsom predikant. Våren 1828 började han
sin verksamhet i Lund och höll föreläsningar öfver »läran om det
sköna samt svenska kyrkans och statens skönlitteratur». Dessa
föreläsningar väckte ett berättigadt uppseende, och lärosalarna
fylldes ända till trängsel af personer, som ville höra den utmärkte
föreläsaren. Han lät dessa sina föreläsningar genomandas af
ljuset från den gudomliga lifskällan, och dit sökte han rikta sina
åhörares sinnen vid hvarje föreläsnings början och slut. Vanligen
började han med att uppläsa den lilla psalmversen: >»Ack, när
så mycket skönt i hvarje åder af skapelsen och lifvet sig förråder,
hur skön då måste själfva källan vara, den evigt klara». Och
han plägade sluta sina föreläsningar med följande vers: »Likväl
ett töcken mig från honom stänger. Min bön men ej min blick
till honom tränger. Ack, såge jag hans anlet” och mig slötein¬
till hans sköte!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
