Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Pehr Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 TRETTIONDESJETTE KAPITLET.
Denna Wieselgrens religiositet, parad med hans mod att
angripa tidens sedeslöshet och råhet, gaf näring åt det hemliga
talet om hans »svärmeri» och gjorde, att hans dagar vid universi¬
tetet icke blefvo så många. Snart lämnade han också akademin
för att beträda den väg, som först hade lockat honom, och hvil¬
ken han aldrig fullkomligt hade lämnat ur sikte.
Under sina studentår hade Wieselgren tänkt på att såsom
missionär utgå till Japan, men denna hans plan blef aldrig för¬
verkligad, ty han hade i fäderneslandet en alltför stor och viktig
mission att utföra. Den 27 tebr. 1833 prästvigdes han och till¬
trädde genast därefter kyrkoherdebefattningen i Västerstad och
Östraby församlingar af Lunds stift. Inom dessa socknar härskade
det allra gräsligaste sedefördärf, och fattigdomen var så stor, att
den hade blifvit till ett ordspråk i hela trakten. Slagsmål, mord¬
brand, dråp o. d. hörde till ordningen för dagen, och inom för¬
samlingen fanns det endast sex eller sju bönder, som icke blifvit
anklagade eller fällda för tjufnad eller andra gröfre brott. Skol¬
väsendet låg helt och hållet nere, och egenskapen att kunna läsa
var därför en sällsynt konst.
Då Wieselgren tillträdde detta pastorat, grep han sig an
med ett verkligt missionsarbete. En hans ämbetsbroder, som
hade sett ställningen på närmare håll, sade: >»Det behöfs både
andens och snillets häfstång för att lyfta nämnda befolkning upp
ur dess barbari; hela ortens civilisation är Wieselgrens verk. När
han tog emot Västerstad, var det knappt ett folk; Snar han
lämnade Västerstad, var det en blomstrande församling».
Med kraft grep han in i de olika verksamhetsgrenarna. I
kyrkorådet insatte han socknens dugligaste män och uppgjorde
en instruktion för församlingens kyrkoråd. I denna instruktion
påkallades kyrkorådets uppmärksamhet särskildt mot ett slags
tjufvar. Det heter nämligen i instruktionen sålunda: ”.C Der ar
de, som stjäla från sig själfva kroppens hälsa och själens människo¬
värde, som stjäla från makan och barnen deras föda och kläder,
från samhället medborgerlig kraft och välmåga eller åtminstone
stjäla den dag, : de skulle arbeta, eller den arbetslön, de skulle
väl använda, från sig själfva, merendels sänka sin familj i armod,
sätta kainsmärket på sin panna, sälja sig för vissa timmar åt
onda makters herravälde och dö som själfspillingar, fast giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
