- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / I. 18:de århundradet till 1840 /
368

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Pehr Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTIONDESJETTE KAPITLET.
På julaftonen tog han en julsup, men gaf ingen annan däraf.
Men drängen, som var hemma under annandagens gudstjänst
jämte den unge Pehr, ville smaka, hvad flaskan kunde innehålla,
och förde den till munnen. I det samma kom Pehr in, och för
att vinna hans tystnad försökte han förmå honom att äfven smaka
på brännvinet. Då gossen nekade, satte drängen flaskan till
hans mun och böjde hans hufvud bakut, hvarvid en god dosis
af alkoholgiftet flöt in i den späda kroppen. Gossen blef genast
sjuk, men i detsamma kom kyrkfolket, och då bar drängen i
förskräckelsen ut gossen och lade honom på en stor sten bakom
stallet i snödrifvan, medan han mottog släden och hästen af dem,
som kommo från kyrkan. När drängen kom tillbaka, hade gos¬
sen återfått medvetandet. Men denne fick från den stunden en
sådan vedervilja för all spirituosa, att han aldrig upphörde att
med kraft vittna emot denna fiende.
Snart uppträdde Wieselgren icke endast mot brännvinets
försäljare utan äfven emot dess tillverkare. Han gjorde bönderna
uppmärksamma på de förluster, de åsamkade sig genom bränn¬
vinsbränningen, samt på vinsten, de kunde skörda genom försäl¬
jandet af råvaran.” Det var icke så få, som funno, att han talade
sant, och så småningom lyftes den ena pannan efter den andra
från elden. Efter några års förlopp fanns det knappt en enda
bonde, som vidare brände brännvin.
I hufvudstaden hade den 18 febr. 1830 på initiativ af bruks¬
patron S. Owen den första nykterhetsföreningen i Sverige bildats.
Och under de därpå följande åren uppstodo här och där dylika
föreningar. Men de inskränkte sin verksamhet till de platser,
där de voro stiftade, och tilldrogo sig från andra håll föga upp¬
märksamhet. Brännvinet måste alltså angripas med större kraft
än hittills, och därför behöfdes en ropandes röst, som kunde
väcka nationen ur dess dvala. I deras leder, som ville offra
sig för denna sak, stod snart Wieselgren. Uskarsdagen 1836
hade han i sin socken bildat en nykterhetsförening, hvilken inom
kort spred sin verksamhet inom fem län samt räknade nära
3,000 medlemmar. Bland dess styrelseledamöter funnos öfver
180 hemmansägare, hvilka upphört med sin brännvinsbränning.
En följd däraf blef, att man snart kunde berätta, att från denna
fattiga ort tusentals riksdaler hade blifvit insatta uti sparbanken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:23:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/1/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free