Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Pehr Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL: RÖRELSERNA UNDER DET I0:DE ÅRHUNDR. 369
Ryktet härom gick ut öfver hela landet, och från olika håll in
bjöd man Wieselgren att komma och predika. Sommaren 1838
företog han också i nykterhetens intresse en resa genom sex län.
Han berättar, att han under denna sin färd påträffat icke mindre
än 30 särskilda nykterhetssällskap och fått uppgift om 15,000
nykterhetsvänner. Det ena året efter det andra företog han dy
lika resor från Skåne ända upp till Norrland och skördade där
under å ena sidan hån och smädelser, å andra sidan bifall och
tacksamhet. T. o. m. tidningspressen vittnar om, att man, trots
all ovilja mot hans meningar, måste gifva hans personlighet sin
aktning och hans talarkonst och snille sin beundran. Äfven
hans mest afgjorda motståndare kunde icke neka honom sitt er
kännande.
År 1840 den 17 aug. höll han å€stora börssalen i Stock
holm vid nykterhetssällskapets kvartalssammankomst ett utom
ordentligt tal. Sedan han talat mot brännvinstillverkningen och
erinrat om de många människor, som genom förtärande af denna
vara gått förlorade för tid och evighet, utbrast han: »Kanske
skulle du anse det under din värdighet att sy åt dessa arma
kläder och skor och sälja åt dem för deras arbetsförtjänst? Men
ingen rang i riket är så hög, att den ej ansetts förenlig med den
näringen att tillverka och sälja en vara, för hvars ernående den
fattige afkläder sig sina kläder och svälter samt än vid sprakande,
än vid sakta eld bränner hustru och barn. Titus blygdes för det
mynt, som afdelningarna i Tibern inbragte i den kejserliga skatt
kammaren. Hvad skulle hedningen Titus säga om vår tids
kristna storheter, som ej blygas att söka en neslig vinning, så
som väl den må kallas, som uppkommer genom de fattigas för
lust — förlust äfven af det, som är mera än kroppen och klä
derna, deras sedliga värde, deras inre frid, deras hopp i döden?»
Dessa ord, som uttalades med öfvertygelsens värma, träffade
mångens hjärta och träffade högt upp. Ja, en af hans åhörare,
som länge varit hans afgjorde motståndare, sade om honom:
>Det är dock en man.»
Under dessa stridens år infann sig i hufvudstaden en hög
välboren skånsk ättling och gjorde därvid Karl XIV sin upp
vaktning. Själf var han stor brännvinsbrännare, så var ock
konungen. >»Nå, min grefve», sade konungen, »hurudan har ni
Ekman, Den inre missionens historia. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
