Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 387
Piteå förflyttades han 1822 till Elfsby, 1823 till Råneå, 1824
till Neder-Kalix, 1829 till Säfvar och erhöll ändtligen 1834 fast
plats såsom komminister i Burträsk, där han förblef till sin död
den 7 juli: 1841. "Redan tidigt visade Carl Olof ett sinne för
de eviga tingen. Han drog sig undan syskonens lekar och
vandrade ut i skog och mark, där han kände en outsäglig längtan
efter den för honom ännu okände Guden.
Under denna dragning till Herren anfäktades han under
stundom af den frågan: »Kanske det icke finnes någon Gud>.
För att förvissa sig därom beslöt han, att han med förbundna
ögon skulle gå snedt öfver den rymliga gårdsplanen bakom ladu
gårdsbyggnaden. Om han därvid komme rätt fram mot ladu
gårdsknuten, så menade han, att det funnes en Gud, som ledde
hans steg. Han band näsduken för sina ögon och började den
vandring, som skulle afgöra en så viktig fråga för honom. Han
hade icke gått många steg, förrän han greps af en outsäglig
ångest, och han hejdades liksom af en osynlig hand. Då han
aftog näsduken, stod han vid randen af en djup brunn, i hvilken
han vid nästa steg skulle hafva fallit ned. Han hade nämligen
genast vid sin vandring tagit en orätt riktning. Emellertid kunde
han icke undgå att i denna räddning se ett bevis på Guds till
varo och speciella omvårdnad om honom.
Under faderns tjänstgöring i Neder-Kalix sändes Carl Olof
jämte brodern Anton till Piteå skola. Emedan föräldrarna voro
fattiga, fingo gossarne fara med forbönder in till staden, och för
att hålla sig varma, då de endast hade tunna kläder på sig, måste
de ofta gå af för att springa.
Sedan föräldrarna 1829 flyttat till Säfvar, inskrefvos de
båda gossarne i Umeå skola. Om lördagsaftnarna plägade de
begifva sig den 2 mil långa vägen till hemmet för att där få
tillbringa söndagen och återvände natten mellan söndagen och
måndagen för att på måndagsmorgonen i rätt tid kunna infinna
sig i skolan. Under Carl Olof Rosenii skoltid utvecklade sig hos
honom vördnad för Gud och för hans ord. Ett intryck af mer
allvarlig beskaffenhet erhöll ynglingen vid ett tillfälle, då en
kristen vän förde honom till en på väggen upphängd Kristusbild
och talade med honom om Kristi kärlek till syndare. Själf be
skrifver han emellertid den afgörande väckelsen på följande sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
