Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
som tillhörde konsistorium, hade förut allvarligt förmanat Rosenius
att ej börja predika »unio mystica» eller den invärtes för för
nuftet hemliga föreningen med frälsaren. Detär en sådan predikan,
som för den andligt döda världen alltid har varit en förargelse
klippa. Men Rosenius kunde dock icke upphöra att under hela
sitt lif framhålla denna viktiga förening med frälsaren.
För att kunna fortsätta sina studier i Hernösand måste
Rosenius försöka skaffa sig plats såsom informator. Han fick
ock en sådan hos en familj på Hällgun i Säbrå församling strax
utanför Hernösand. Men, emedan denna familj var världsligt
sinnad, blef vistelsen där för Rosenius ganska bitter. Han säger
i ett bref: >»O, detta ställe Hällgun, det var mig ett besynnerligt
Ställe I -O;rt-symerhet sen) gråtboning I; Få äro de;isom vilja
nalkas västerbottningen. Han har en så underlig religion. Jag
ville fly hädan och blifva boende i Norden men nödgas dock gå
här som en ensam pelikan i öknen, pusta och klaga som en dufva.
Ja, dessa äro de svåraste stunderna. — Vissa tider känner jag
en liten fläkt af Luthers mod och lust>.
Vistelsen i Hernösand nalkades sitt slut, och på våren 1837
tog Rosenius sin afgångsexamen därifrån. Under sin vistelse i
Hernösand hade han predikat en gång i Hernösands domkyrka,
då biskopen och hela hans familj skulle gå till nattvarden. Efter
gudstjänstens slut bjöds han jämte några andra präster till mid
dag hos biskopen. Efter middagens slut framkallade biskopen
honom till sig och yttrade med stor ledsnad: »Du har i dag
predikat, så att både jag och de mina hafva blifvit störda i vår
andakt och knappt hafva kunnat gå till nattvarden». Rosenius
hade nämligen i sin predikan nedslagit gärningarnas rättfärdighet
och visat på rättfärdigheten genom tron allena. Men biskopen
sökte nu visa, att gärningarna voro nödvändiga till saligheten.
De närvarande prästerna sågo medlidsamt på den unge gymna
sisten, hvilken dock frimodigt för biskopen framställde fräls
ningens väg såsom en nådens väg.
Sedan han, såsom vi nämnt, 1837 på våren hade lämnat
Hernösand, återvände han till föräldrahemmet i Burträsk, där han
hjälpte den gamle fadern med predikande, hvarjämte han reste
omkring för att uppmuntra sina trossyskon här och där. Af
biskopen erhöll han »venia» att under vintermånaderna företaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
