Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 391
sin vistelse i Hernösand, och i ett af dessa bref skrifver han till
henne, att hans lif var afmåladt i följande lilla vers:
När många sysslor mig besvära,
Förtret, bekymmer öka sig,
Jag nödgas skolebojan bära,
I världsligt sällskap blanda mig,
Jag blir förströdd än här, än där,
Barmhärtighet min tillflykt är.
Julen och sommarferierna tillbragte Rosenius i föräldra
hemmet, och på sina resor från Hernösand till Burträsk plägade
han under vägen besöka sina gamla vänner. Vid ett besök i
hemorten fick han höra, att en af döttrarna till räntmästar Lind
berg i Umeå hade blifvit kristen. Med henne brefväxlade han
under någon tid, emedan han hade fått veta, att hon rönte myc
ket motstånd i hemmet, hvadan han ville uppmuntra henne till
ståndaktighet. Dessa bref framkallade ett svar från hennes sida,
hvilket åter igen föranledde Rosenius att å nyo brefväxla med
henne. Till denna nya kristinna hade Rosenii hjärta så små
ningom blifvit draget, och han anade, att hon — Agata Lindberg
var hennes namn — en gång skulle blifva hans maka. Då
han en gång kom till hennes hem och af fadern presenterades
för henne, säger han sig hafva tänkt så här: »Jaså, så ser hon
ut, som skall blifva min hustru». Han var ock fullt öfvertygad
om, att Gud hade gifvit henne åt honom, och äfven under de
senaste åren af sitt lif sade han mången gång: >»Hon har för
mig den skönaste prydnad, som någon kvinna kan hafva; hon
är mig af Gud gifven>.
Under påskhelgen 1836 besökte Rosenius på inbjudan af
några vänner Stigsjö socken och predikade då med biskopens
tillåtelse i Stigsjö kyrka långfredagen. I ett bref till Maja Lisa i
Stor-Kåge säger han, att pastorn i socknen tyckte, att hans pre
dikan var för >bondsk>. »Man bör tala predikstolsspråk och icke
komma och kalla synd, död och djäfvul för tyranner», hade
prästen sagt. Då nämnde pastor dagen därefter reste till Hernösand
och sammanträffade med den gamle filosofie doktor B., frågade
denne, huru Rosenius hade predikat, hvarpå prosten hade svarat,
att både ämnet och afhandlingen voro »svärmiska». Doktor 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
