Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
Nog därom. Men mitt inre! Ack, Maria, nu har jag både
något att beprisa och beklaga! För det första: jag håller mig med
tron under den rättfärdiges skugga och tror, ehuru mot allt ut
seende, att jag i lif bäres och i kved ligger, ja, mot allt utseende.
Ty jag tyckes fasthellre kastas hit och dit, lämnad ensam åt
mig ’ själf och åt fienderna. Men trons ord i trons mun vädjar,
förkastar och fördömer känslans och förnuftets vittnesbörd —
höet torkas bort, men Guds ord blifver evinnerligen. Naå, allt
detta var dock till lofsången hörande. Men jag bär ett bekym
mer och en pina. Ack, hade jag haft dig, rådiga Maria, här och
hört ditt svar! Jo, vet du, mina kamrater vilja här på en mer
bildad ort slå bort alla obehagligheter, som fordom voro oss
emellan vid gymnasium, och anse mig såsom en broder. De
bjuda mig vänskapliga händer, hälsa mig välkommen, tala glada
och förtroliga ord, och nu förstår du redan min klämma. Jag
arma mask, som ej är van vid sådant, känner, att detta smakar
bättre än strid, hugg och stygn. Nu sannas på mig själf, hvad
jag för 2 eller 3 år sedan skref i några verser: ”Vi gå hvarann
till mötes halfva vägen... vi tröttna bägge till att stå i strid”
Gud förbjude nådeligen, att hela sången på mig fullbordas...
Här är ett grufligt mörker, tjockare än det egyptiska, ett lefverne,
värre än det sodomska — dryckenskap, otukt och grofva svor
domar samt alla laster gå oförsynt i svang. Och när detta gröfsta
lefverne föres mest af den lärda skaran, Israels förstar, hvad vill
man vänta af folket, som af barndomen hört, att man bör efter
följa lärarenas exempel... Då jag får fly och vara ensam på min
kammare blott i sällskap med min Gud och min bibel, mår jag
bäst>.
Under denna tid skref Rosenius några verser, som låta oss
kasta en blick in i det, som försiggick i hans inre. Vi vilja här
anföra några af dem:
Hvem är, som klappar på min dörr
Och mig om natten väcker,
Hvars ömma rop jag äfven hör,
När morgonljuset bräcker?
Hälst när jag gör, hvad jag ej bör,
Ett obegripligt rop jag hör,
Som säger: »Kalle, Kalle»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
