Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
komma”. — Ja. — ”Menjag förstår, de gälla icke nu?— Nej. —
”Ett, som är mycket enkelt och just för dess enkelhet ganska kraf
tigt, vill jag då framställa, nämligen detta: Om bibeln icke verk
ligen innehåller Guds ord, såsom den själf försäkrar, hvilkens ord
är det då? Är det onda eller fromma människor, som samman
satt denna bok? Är det möjligt, att onda människor hafva skrifvit
en bok, som så anderikt, kraftfullt och djupt beskrifver och för
dömer just dem och deras väsende? Men lika omöjligt är det,
att fromma människor hafva kunnat skrifva den, om den icke är
sann, ty kunna väl fromma människor hopdikta lögner och ut
gifva dem för Guds ord? — märk! det ena århundradet efter det
andra dikta på en och samma stora lögn; dikta händelser och
underverk, som alla syfta på samma stora hufvudtanke — och
allt är lögn — och de utgifva det för Guds ord! Kommer ock
sådant öfverens med den heliga, kraftiga och höga ande, som
råder i den heliga skrift? Korteligen, bibeln har vittnesbördet i
sig själf, har en sådan ande, att den, som känner henne men
icke vill tro, att hon innehåller Guds ord, måste antaga de gröfsta
orimligheter’. Sådant talade Scott. Härvid gick en stråle
af ljus och tröst genom min själ, och några glädjetårar stodo mig
i ögonen. Det var ett ögonblick af hugsvalelse, sådan jag på
många veckor, ja, månader icke haft. Jag kunde ingenting in
vända utan sökte blott kunna behålla den utsikt, jag hade fått.
Nu uppmanade han mig att under bön till Gud fortfara att läsa
bibeln. Men ännu var icke förlossningens timme slagen. Jag
kom hem, tänkte och tänkte åter en vecka och var åter i samma
mörker. Ett oändligt och oresonligt ko vet? ho vet? gjorde all
ting ovisst för mig. Min hela själ var i ett så tjockt mörker, i
sådan förvirring och sållning, att jag icke såg det ringaste eller kunde
behålla det, om jag ett ögonblick fattade det. Efter en vecka
besökte jag åter Scott. Han frågade, huru det gått, om jag
kommit ut från min frestelse. ”Nej’, svarade jag, allt är mig lika
ovisst. Nu gaf han mig ett annat, ett ganska besynnerligt råd.
Han sade: ’Jag förmodar, att det icke är endast motsägelser mot
skriften, som ingifvas i hjärtat, utan äfven stundom bättre tankar
såsom vederläggningar af de förra? — ’Ja, — Tag då och
skrif "upp både de förra och de senare och beskåda dem sedan
sakta och grundligt. I denna frestelse består fiendens makt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
