Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 401
nämligast i att omkasta och förvirra tankarna. Han är mörkrets
ande, älskar icke ljuset, icke allvarlig och grundlig forskning.
Genom att framdragas i ljuset afväpnas han. Sätt upp på papperet
allt, hvad som ingifves 2ot och med, och betrakta sedan, hvilket
Som väger mer. — Med detta besynnerliga råd gick jag, och
Herren välsignade det så underbart, att jag 3 dagar därefter kom
till en så stor visshet om bibelns gudomliga ursprung och san
ningen af allt, som där står, att jag både häpnade och fröjdades,
Så att jag i glad rörelse skälfde och grät på min ensamma kam
mare. ”Allt är sant, alldeles sant, gudomligt sant, och allt är
kvar, som jag sörjt som förloradt! Sådant talade jag. Jag såg
Nu icke allenast allt, hvad jag förr sett, utan mina ögon voro
liksom helt förnyade, så att jag såg allting ännu klarare än nå
gonsin. Det var nu i min själ, som det är 1 naturen, när tjocka
moln, regn och oväder i flera dagar betäckt landet och det
hastigt klarnar, så att ej en molnfläck synes, då hela luften är
Så renad och solen så härligt skiner på de våta, glittrande löfven,
att man tyckes aldrig sett en så skön natur. Nu återkom äfven
den så förstörda, så länge saknade barnatillförsikten till Gud.
Jag fick nåd att åter tro mina synders förlåtelse, kunde nu på
Nytt omfamna min frälsare, mitt lifs Gud, och med Tomas salig
utbrista: O, min Herre och min Gud!
Till vissheten om bibelns gudomliga sanningar kom jag på
en alldeles egen väg, under det jag uppsatte, hvad förnuftet och
den onde och den gode anden ingåfvo mig /ör eller 2o0t. Jag
trodde ingenting, jag skulle se — som Tomas — och sedan jag
Senom ett slags seende kommit till tro, såg jag sedan öfverallt
de härligaste bevis för samma gudomliga sanning. Att utförligt
beskrifva den väg, på hvilken jag kom till denna visshet, vore mindre
Vvärdt. Dock något i korthet därom. — Mina skrupler hade sam
’handragit sig till 2:ne hufvudfrågor. Den förra var: Har. det
varit Guds mening och vilja, då han skapade människan, att hon
skulle känna och dyrka sin skapare? Om detta varit Guds af
sikt i afseende på människan, så måste han också hafva sörjt för,
tg det skulle blifva henne möjligt, måste han också hafva gifvit
ör RR ledning, ett rättesnöre för sin kännedom och dyrkan.
ae andra frågan: Har Gud lagt detta rältesnöre nom
an eller goifvit. henne ett yttre ord? Svaret på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
