Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
förra frågan såg jag i den hos alla nationer befintliga känslan
af behofvet utaf en Gud, af gudar och deras dyrkande, hvilket
gör, att, när hedningen intet bättre vet om Gud, han dock bildar
sig en gud af trä eller sten; men en Gud skall han hafad AT
denna djupa, mäktiga, allmänna känsla såg jag, att Gud, som
ingenting gjort utan ändamål (icke heller denna känsla), måste
hafva ämnat människan till sin kännedom och dyrkan. Men att
Gud icke lagt rättesnöret för sin kännedom 2202 människan, det
såg jag utaf de otaliga, olika och oerhördt dåraktiga meningar
om Gud och företag till hans dyrkande, som uppstå där, hvarest
människan är lämnad åt sig själf. Däraf såg jag, att Gud måste
hafva lagt ledningen och rättesnöret ufom människan eller också
lämnat henne i sitt af honom inlagda, oändliga sökande utan ndgot
rättesnöre på jorden, hvilket är orimligt. När jag nu hade kommit
så långt, så var det mig sedan lätt att veta, att den gamla, heliga
bibelns lära var den enda, som tillfredsställer och motsvarar män
niskans känsla och behof, -så-att man blott i henne känner sig
liksom hemkommen, i henne finner och igenkänner just det, som
man sökte. Jag säger: Detta var den väg, på hvilken jag blef
öfvertygad om ordets gudomlighet; jag anser det icke såsom en
väg för hvem som helst.»
Rosenius hade så småningom kommit in i den krets af
kristna vänner, som hade samlat sig omkring pastor Scott. I
denna krets tillbragte han nyårsdagen 1840 och blef då af vän
nerna uppmanad att tala något till dem. Rosenius efterkom denna
deras begäran, och predikade så för första gången i Stockholm
det eviga lifvets ord. Hvarje lördagseftermiddag under vintern
1840 inkom han från Länna och höll då andliga sammankomster,
hvarvid han genomgick och utlade Romarebrefvet.
Det blef för Rosenius allt klarare, att han icke kunde fort
sätta i sin afsikt att blifva präst, och sitt hjärtas innersta framlade
han för sin förtrogne vän Scott. .För honom tillkännagaf han
de bekymmer, som plågade honom vid tanken på att ingå i präst
ämbetet. .»Så snart jag är prästvigd», sade han, »är jag bunden
inom min församling, och utom dess gränser kan jag ej gå».
Därjämte kände han i sitt inre allt kraftigare och kraftigare, att
Gud hade bestämt honom till att verka inom en vidsträcktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
