Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
svenska förhållandena, hvilken skildring sedan hade i ett vanställdt
skick meddelats i ett bref till hemlandet. Allt detta stegrade
oviljan mot honom ända därhän, att — såsom vi vid skildringen
af Scott omnämnde — en upphetsad folkhop inträngde i Engelska
kyrkan och störde Scott under hans predikan därstädes, hvilket
gaf anledning till att kyrkan stängdes och Scott nödgades lämna
landet.
Denna händelse utöfvade visserligen genast en nedslående
verkan på evangelii vänner, men Herrens vägar äro icke våra
vägar, och våra tankar äro icke hans tankar. Säkerligen såg
han, att det vägröjande arbete, som Scott utöfvat inom vårt
land, nu borde aflösas af ett arbete, som mer afsåg ett fostrande
och befästande i nåden, och det är icke sagdt, att Scott i samma
grad var vuxen det senare arbetet som det förra. Herren ville
till detta senare arbete begagna en man, som han från barn
domen hade fostrat därtill, och denne man var vår Rosenius.
Det blef hans höga och stora kallelse att upptaga Scotts mantel
och fortsätta och utveckla det påbörjade arbetet. Därvid fick
utgifvandet af Pietisten, hvars redigerande helt och hållet öfver
gick i Rosenii händer, icke litet bidraga. I tusen och åter tusen
exemplar bar denna tidskrift lifvets ord rundt omkring vårt land
till väckelse, till näring och förkofran i trons lif för många.
Efter Scotts afresa skref Rosenius till honom följande:
»Älskade, saknade broder, lidande och jagade Kristi tjänare!
Dina erfarenheter äro på visst sätt afundsvärda och minnesvärda,
för eftervärlden dyrbara till lärdom. Du reste från oss, och många
olika intryck efterlämnade den afresan och djupa intryck äfven.
Jag med flera gjorde bland andra reflexioner den: De öfriga
passagerarne visade sig på däck för att vifta sitt sista farväl till
älskade och älskande vänner, men vår vän måste för att pespara
sig ett obehag eller fastmer ett utbrott af pöbelvansinne själt
försaka och äfven förneka oss detta sista ögonblickets afsked,
måste vara dold, liksom när Luther låg i Wartburg och reste
därifrån, förklädd till en röd ryttare. Så snart ångfartyget var
ute, och jag med några vänner stod och såg efter det, kom en
tjock herre till mig och sade: ”Öfverståthållaren, grefve Lewen
haupt, ber att få tala med herr Rosenius” Jag gick dit, och som
jag kom, sade han: ’Jag ville blott fråga: Har pastor Scott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
