Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 421
samhet i allmänhet och om nämnda uppträde. Såsom ett slut
ord i fråga om våra sammankomster sade han, att de icke kunde
förbjudas oss, så länge ej hvarken konsistorium på grund af upp
täckta villfarelser och mot kyrkan riktade stämplingar gjorde
besvär öfver dem ej heller oroliga, ordningsstörande uppträden
vid dem ägde rum. Därför, sedan han försäkrat mig, att äfven
han gärna såge, att jag verkade för det goda (för samma mål
verkade äfven hän, för ”sedlighet, sade han, ehuru blott med
andra medel, polisen), rådde han oss att ombyta ställen för sam
lingarna, på det fienderna icke måtte hafva så noga reda på oss.
Några dagar därefter anmäldes saken af kyrkoherde W. i kon
Sistorium men utan att vinna uppmärksamhet. Regeringens princip
och lösen är: frihet för folket. Detta är för närvarande ett
Slags skydd för oss».
Angående läseriet gingo högst förunderliga rykten i svang.
Så t. ex. berättades det 1843, att predikosjukan utbrutit i hufvud
Staden, och att Rosenii sammankomster skulle vara härden för
denna sjukdom. Denna sak betraktades så allvarsam, att man
gjorde det till öfverläggningsämne till och med i läkaresällskapet.
Vid en sammankomst på söder inträdde i rummet 3 män, hvars
hållning och hela utseende förrådde, att de tillhörde en högre sam
hällsklass. De satte sig ned och iakttogo uppmärksamt, hvad som
PaSserade. Det väckte icke ringa förvåning, då man sedermera
fick veta, att en af de tre var professor Cedersköld, hvilken med
tvenne sina vänner begifvit sig till sammankomsten, drifven af
vetenskapligt nit att iakttaga de yttre företeelserna vid prediko
Sjukan. Vid utgången hördes professorn yttra högt till sina följe
Slagare: »Men det var ju icke någonting alls att anmärka ;-allt,
hvad som sades, var ju riktigt».
|! Den sjukdom, som hade utbrutit i hufvudstaden, var en
Sjukdom icke till döds utan till lifs. Lokalerna blefvo alltför trånga
för att rymma de skaror, som önskade få höra lifvets ord. År
1847 hyrde en af Rosenii vänner vid Regeringsgatan 58 en stor
Sal jämte några bredvid liggande smårum. Men äfven denna
lokal blef otillräcklig, hvadan man måste försöka att dela sig på
flera ställen. Här hade nu börjat en eld, som icke kunde släckas
genom några maktspråk från myndigheternas sida eller genom
Några våldsamheter från pöbelns vida. Det var ett Guds verk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
