Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
Hamberg hade nu praktiskt fått erfara, hvad han under
det myckna talet om den stora kraften dock saknade, nämligen
kraft att vittna om sin Herre, ehuru ett gynnsamt tillfälle hade
beredts honom därtill. Detta blef något för Hamberg att
tänka på. Hamberg afreste till missionsfältet. Vid framkomsten
till Alexandria skref han till Rosenius ett bref, fullt af klagan
öfver förut ej erfaren brist och uselhet, och erkände de hälsosamma
lärdomar, han fått under samvaron med Rosenius. Det var en
omvändelse n:o 2, som Hamberg fick genomgå, och detta blef
till nytta för honom.
Rosenius fortsatte oatbrutet sin verksamhet i Stockholm,
och den lilla hopen af troende samlades här och där hos vänner
till gemensam uppbyggelse, sedan Engelska kyrkan hade blifvit
stängd. Det var icke utan, att man fruktade både att deltaga i
dessa samlingar och att öppna rum för dem. Man fruktade, att
de våldsamheter, som hade försiggått vid Engelska kyrkan,
skulle upprepas å nyo. Man hade ju också skäl för en sådan
fruktan, i det att man vid utgåendet från andaktsstunderna öfver
hopades med okvädingsord af allehanda slag. Understundom in
kastades midt under sammankomsten en sten genom fönstret
eller trängde sig larmande personer in i samlingsrummet. Vid
en sammankomst på söder brötos dörrarna upp af en stojande
och smädande människomassa, och i rummet, där de församlade
vännerna sutto, inrusade några grofva karlar. Rosenius höll
dem dock tillbaka från vidare våldsamheter genom sitt lugna
och värdiga uppträdande, hvadan de aflägsnade sig. Men i
trappan hade en hop människor samlats, hvilka väntade på »läsar
prästen» för att på honom få utösa sin förbittring. Man undrade
nu, huru man skulle komma ut, och många ansågo det till och
med vara lifsfarligt att begifva sig ned för trappan. Efter någon
stunds oro öppnade en af de närvarande en dittills obegagnad
dörr åt motsatta sidan, hvarigenom Rosenius och den lilla skrämda
skaran kommo in i en annan våning och genom en annan trappupp
gång ned på gatan. På detta sätt räddades de ur den svårighet,
hvari de befunno sig.
I bref underrättade Rosenius Scott om denna händelse och
tillade: »En dag därefter hämtades jag med häst till polismästaren,
som på det omständligaste frågade om allt, både om min verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
