Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I AA TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
R—s, som’.så talar och skrifver.. Äfven kan man aldrig få nog
| af det, som är godt, och vi hafva hvar och en fått sin gåfva. Du
| kan skrifva bättre i ett afseende och-jag kanske i ett annat.
(Du lärer le åt min rättframhet, men, då jag talar med dig, Fre
EN drik Gabriel, kan jag ju få tala så här. Det är ändå ett visst
| allvar under min munterhet för tillfället.) Ja, detta är min me
IE | ning. Jag har ock hämtat den icke ur min alltid partiska smak
ÖN utan ur folkets, som läser våra skrifter, och jag anser det om
|| | | dömet säkrast. Nu, såvida Gud bevarar mig i sin nåd, i sin
| fruktan, skall jag aldrig se snedt eller surt på en medstridare
på fältet, äfven fastän han ställer sig närmare vid min sida, ty
då (så länge jag icke förlorar den nåden, och Gud förbjude, att
jag någonsin skulle mista den!) skall jag alltid betänka och saligt
känna, att saken: är vår: Herre, Kristi, .ioke min,-och att vi äro
(| blött. tjänares 40... SV;
NN Det blef sålunda bestämdt, att Evangelisten skulle utgifvas”
| i Stockholm från och med 1849. Den utkom på bröderna Palm
qvists förlag och utgick i kvartalshäften, hvardera på 3 ark.
IR Redan vid slutét af 1850 öfverlämnade Hedberg redigerandet af
FN Evangelisten åt en annan broder, pastor Viberg, men vid 1851
| års slut måste den upphöra.
| I förbigående torde vi ock böra nämna, att Rosenius icke
| så litet deltog i arbetet för bildandet af Diakonissanstalten i
Stockholm. Han invaldes som ledamot i det utskott, som bildades
1850, för att taga denna sak om hand. Dock var hans tid så
upptagen, att han icke kunde ägna så synnerligen stor tid åt
denna viktiga del af vingårdsarbetet.
Utom de resor, som han företog hit och dit i landet, be
I sökte han gång efter annan det för hans hjärta så kära Norr
I land, hvarifrån han hemförde erfarenheter, som voro både gläd
jande och nedslående. Efter ett besök i Hudiksvall skref han till
en vän följande: »Särskildt skall jag hälsa dig från Hudiksvall.
Där är en liten munter hop raska piltar. Såsom af deras ålder kan
vara att vänta, kan det icke alltid gå så visligt till, men vi fela
alla, och få alla lära mer och mer. Ett hufvudintryck af deras
umgängelse blef emellertid hos mig: Vakten väl eder klenod!
Klenoder hafven I, men vakten eder! De behöfva särskildt samma
Jesu ord, som de från sina predikoförsök återkomna lärjungarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
