Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
prästen», hvilken i ett par veckor spelades alla dagar, ja, äfven
på förmiddagarna, endast för att uppreta massan. Äfven Ahnfelt.
som på denna tid börjat att verka, utmålades såsom en ytterst
farlig människa, och, då han en gång besökte Uppsala och oro
ligheter där hade utbrutit omkring häradshöfding Henschens hus,
i hvilket de kristna voro samlade, rapporterades saken till justitie
kanslersämbetet, som yrkade icke laga rannsakning, utan att H.
skulle inkallas inför konsistorium för att få en allvarsam varning.
Således skulle läsarne, som icke gjort någon människa något för
när men däremot blifvit af andra öfverfallna, på så sätt skrapas.
Men under all denna fiendskap begick man en dumhet, som man
bittert fick ångra. Den store världsberömde missionären Gätzlaff
från Kina besökte Sverige och blef i Stockholm ganska väl mot
tagen, men i Uppsala, Sveriges första universitetsstad, där häl
sades han med stenkastning. Åtskilligt visade sedan, att man
icke så litet skämdes för detta tillvägagående. Men det onda
måste få bryta ut, för att en annan sakernas ordning skulle kunna
inträda.
Emellertid hade den andliga verksamheten inom vårt land
vunnit en storartad framgång, så att Rosenius kunde vid slutet
af 1851 skrifva rörande denna sak: »Glädjande exempel däraf
från nästan alla trakter af riket kunde anföras. Vid en präst
konferens, som hölls under sommaren nämnda år, kom man efter
en lång diskussion till följande allmänt erkända tre slutsatser: 1)
Läsare kallar man i våra dagar alla, som i religiöst hänseende
ådagalägga större allvar än den stora hopen; 2) att ibland dem,
som kallas läsare, finnas sanna och allvarliga kristna, därjämte
nybegynnare i kristendomen, hvilka ofta äro behäftade med stora
skröpligheter och fel, och slutligen falska bröder, som hafva ett
sken till gudaktighet men försaka dess kraft, och att på sam
manblandningen af dessa olika slag beror till en stor del det
beklagligtvis allmänna missnöjet med läsarne; 3) att följaktligen
läseriet bör med all kärlek och skonsamhet behandlas». — Så
långt hade det nu kommit, att man till och med på en präst
konferens nödgades fatta sådana resolutioner.
Vi erinra oss, att Engelska kyrkan blef till följd af ett
oväsende stängd den 20 mars 1842. Man hade flera gånger
under årens lopp tänkt på möjligheten af att få den å nyo öppnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
