Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
berga honom till mötes vid förstugutrappan i afsikt att hälsa och
göra sig påmind. ”Detta är den man, som förvandlade sitt brän
neri till en bönesal’, sade jag, och i hvilken sal du talade för
10 år sedan. Nu har han förvandlat /Aela sitt hus till en för
beredande skola för elever, som härifrån dimitteras till Johanne
lund”. ”Jaså’, svarade Rosenius med matt stämma, ”bed då Gud
om nåd och förlåtelse för den goda gärningen. Så vände han
sig med stapplande steg mot dörren för att en stund ensam få
hvila i sin tysta kammare. Men Per Svensson och jag glömma
aldrig den hälsosamma läxan. Den uddhvassa pilen, som flög från
den väl spända bågen, hänger kvar alltsedan, och ingen drager
den ut, ty dess hullingar voro väl slipade.»
Den 6 juni 1867 anlände Rosenius till Göteborg, där han
ifrigt ombads att stanna öfver pingsten för att predika. Pingst
dagen hade han hört Wieselgren predika i domkyrkan, och utan
att därefter få njuta någon hvila begaf han sig till Johannes
kyrkan för att själf där predika. Han gick upp på predikstolen,
började med en bön och en kort inledning. Men, då han efter
de inledande orden skulle uppläsa texten, kunde han icke åt
skilja orden. Han sökte att läsa något ur minnet, men snart
tystnade han, drack och sade några osammanhängande ord. Hans
broder, lektor Rosenius, och Wieselgren skyndade upp på pre
dikstolen och ledde honom med tillhjälp af Fjellstedt ned i sakri
stian, hvarifrån han fördes i vagn till sin bostad. Han hade fått
det tredje slaganfallet, och vänstra sidan var förlamad. Efter
några dagar flyttades han till’Sahlgrenska sjukhuset, där han hade
ett rikligt tillfälle att åtnjuta den vård, han behöfde. För sin
dotter dikterade han några rader, hvilka skulle efter hans död
enligt hans önskan skickas till hans vänner. I denna skrifvelse
påpekar han, att han kunde ligga alldeles »ledig och lugn» och
utan fruktan möta den yttersta fienden.
Hans hälsotillstånd förbättrades så mycket, att han den 29
juni kunde resa åter till Stockholm, hvarefter han genast begaf
sig ut till Vaxholm för att där söka återhämta krafterna. Snart
kunde han stödja på vänstra foten och stödd mot en stadig arm
gå omkring ute i fria luften. Krafterna tilltogo mer och mer,
och den vänstra armen och handen började visa något tecken till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
