Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Peter Fjellstedts lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIONDENIONDE KAPITLET.
drogs nu närmaste ledningen af undervisningen, sedan den
blifvit förlagd till Uppsala. Missionsskolan såsom sådan blef
dock ej gammal i Uppsala. Därtill voro anledningarna flera.
Dels ansåg doktor Fjellstedt sig icke kunna med den kraft, som
erfordrades, sköta skolan, dels mottog han en ny kallelse till
brukspredikantbefattningen på Öfverum, hvadan han afsade sig
kallelsen att blifva kyrkoherde i närheten af Uppsala. Ofvan
nämnda befattning skulle han tillträda på sommaren 1862, och
således saknade man nu en lämplig missionsföreståndare att sätta
i hans ställe. Dessutom hade många af de kristna inom landet
uttalat den önskan, att skolan måtte företrädesvis ägna sig åt
beredandet af ynglingar till det prästerliga kallet. På detta för
slag ingick äfven Fjellstedt, i synnerhet som han fann lämpliga
personer, hvilka voro villiga att öfvertaga ledningen af detsamma.
Dessa personer voro: teologie professorerna Beckman, Torén
och Hultcrantz samt dåvarande teologie adjunkten Myrberg
samt friherre Alströmer. Dessa herrar öfvertogo således den 30
maj 1862 ledningen af skolan, hvilken hädanefter såsom ett minne
af dess stiftare skulle kallas f. d. Fjellstedtska skolan. Härmed
inträdde skolan uti sitt andra skede och har allt fortfarande be
hållit sitt namn.
Under det att Fjellstedt och hans familj bodde i Uppsala,
träffades de af ett mycket hårdt slag, då deras son Viktor, som
hemkommit från Amerika, där han några år vistats, år 1860 ned
lades på dödsbädden. Han hade genom sin moders förböner
blifvit vunnen för Herren, hvarför ock hans bortgång blef ljuflig
och stilla. Härom skrifver Fjellstedt i ett bref följande:
»I dag hafva vi haft en skön och ljuflig högtidsdag, skönare än
någon bröllopsdag kan vara. I dag kl. 7 på morgonen afsomnade
lugnt och stilla i Herren vår dyre Viktor. Han hade inga plågor.
Medvetandet var klart till sista andedraget. Natten var utan
sömn. Han kunde bedja, tacka och lofva med ljudlig och klar
röst, sorh var starkare, än den på lång tid varit. Han bad
Herren Jesus om nåd, om barmhärtighet, om förlåtelse och stödde
sig i synnerhet på det ljufliga ordet: Jesu Kristi Guds Sons
blod renar oss från alla synder. Därpå tackade han Herren hög
ljudt för all barmhärtighet, som han fått röna i alla sina lifsdagar.
Under. det. vi sedan, både föräldrar och syskon, knäböjde vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
