- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:1 Norrland och Svealand under 1840- och 1850-talet /
461

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Peter Fjellstedts lif och verksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 461
sjuksängen i bön och slutat med lof och tacksägelse, stan
" nade andedräkten helt stilla, som om han hade somnat. Ja,
vi äro förvissade, att denna själ är frälst och rentvagen i läm
mets blod och klädd i Jesu rättfärdighets bröllopskläder. O, måtte
vi alla blifva förenade med den lofsjungande saliga skaran!»
På julaftonen samma år skref han ett längre bref till sin
dotter, som var gift, där han bland annat säger: »En gång få
vi alla samlas i det ljufliga fadershuset, där ljusen aldrig slockna,
där solen ej går ned, där ingen skilsmässa, ingen saknad finnes.
O, jag längtar ofta dit! Måtte Herren Jesus med sin helige ande
därtill omskapa och bereda oss. På denna afton vilja vi i syn
nerhet tänka på den eviga högtiden och i andanom vara tillsam
man. Vi vilja samlas vid krubban och tillbedja det kära him
melska konungabarnet och offra de gåfvor, han oss skänkt hafver.
Jag önskar att kunna af hela mitt hjärta bedja för de älskade
själar, alla, som ligga min själ så nära. Ack att hela vårt inre
lif måtte blifva ett bönelif, ett lif af bön och åkallan, förbön och
tacksägelse! Vår vandring är så kort, evigheten så lång. Här
är möda, sorg och ängslan, där är evig fröjd och frid. Nu vilja
vi bedja, att vi måtte få vara med och sjunga evighetens lofsång.
Du minnes, huru du och Viktor plägade sjunga:
Dorten am chrystallenen Meer
Singe auch ich im grossen Heer.
Han får redan sjunga med. Herren samle oss alla dit, då
han finner det vara för hvar och en af oss den tjänligaste tiden.»
Vi hafva redan nämnt, att Fjellstedt kallades till bruks
predikant vid Öfverums bruk. Nämnda bruk ägdes af grefve
Adolf Stackelberg på Stensnäs i Småland, en man, som brann
af innerlig kärlek för Herren och hans sak. Denne ädling blygdes
icke för att på allt sätt arbeta för själars frälsning, och han an
såg det därför vara både för hans bruk och trakten däromkring
af en ofantligt stor betydelse att få Fjellstedt dit. Under sin
vistelse därstädes ägnade Fjellstedt oafbrutet sina krafter åt så
väl den yttre som den inre missionen och fortsatte sin vidlyftiga
korrespondens méd personer, snart sagdt, rundt kring hela
världen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:51:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/21/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free