Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Peter Fjellstedts lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIONDENIONDE KAPITLET.
träd, ensamma bondgårdar, inhägnade betesmarker, blommande
hafreåkrar och gula halmtak, så kände jag hjärtat klappa, ty jag
såg en bild af min fosterbygd». Det var således i Kornthal, :
som Fjellstedt under sin makas sista lefnadsår skulle känna sig
såsom hemma. Det var här, han vid sidan af sin trogna med
vandrerska genom främlingslandet till hemmet där ofvan skulle
njuta af den stilla glädje, som aftonen af ett långt lif i rättfär
dighet och själfförsakelse skänker den, som tillåtes att något hvila
efter sitt arbete. Här framlefde han ett stilla hemlif, omgifven
af sina kära böcker, dem han, hvilande på en soffa, flitigt brukade,
såsom hans hustru skref i ett bref till sin dotter.
Ar 1875 gjorde han å nyo en resa till Sverige, cch denna
resa gestaltade sig såsom hans föregående. Han reste omkring
från den ena platsen till den andra, vittnande om Herren, hållande
missionspredikningar och uppmanande människor att vända Sig
till sitt lifs Gud. Det är klart, att han under denna resa äfven
besökte skolan i Uppsala. Han hade så mycket större anled
ning därtill, som den hade fått mottaga en gåfva på 33,000 kr.
af baron Adolf Rappe, hvilken allt ifrån början på ett storartadt
sätt understödt Fjellstedts verksamhet både inom och utom landet.
Nu hade baron Rappe lämnat denna stora penningesumma för
att om möjligt förskaffa skolan ett eget hem. Att detta fröjdade
Fjellstedts hjärta, är helt naturligt.
På hösten 1875 återvände han till Kornthal. Han var då
klen till sin hälsa men icke uttröttad till sitt sinne. Hans ande
var stark, äfven om han anade, att han gick med raska steg för
lossningens stund till mötes. På våren 1876 besökte han å nyo
Sverige, ditkallad af flera vänner och flera sällskap. Innan han
afreste, ordnade han om sin kära hustrus sommarvistelse i Bad
Bolls berömda kuranstalt i Wärtemberg. Hon kände sig allt
mer och mer sjuk och lidande, och för henne hade det varit en
mycket stor tröst att hela vintern fått ha sin make hos Sigriiro
och stillhet. Hon hade nog också gärna önskat, att han under
sommaren kvarblifvit hos henne, men hon hade lärt sig att upp
offra sina egna tycken och tankar. Sedan han lämnat henne,
skref hon i ett bref till honom följande:
>Jag tänker med stor saknad och längtan på dig men fröjdar
mig öfver, att du får något verka för den käre frälsaren; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
