Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Peter Fjellstedts lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 465
vi råkas i den stilla bönekammaren hos honom». Hon ville icke
själfviskt hålla kvar sin man vid sin sida, när hans kallelse manade
honom utåt. Dock gifver sig hennes längtan efter honom gång
efter annan uttryck. Så skrifver hon i ett annat bref: >»Jag
känner en stark längtan efter dig. Om jag dock i stället för att
sakna dig finge vänta dig snart åter hit! Men — farväl, min
käre, trogne, bäste vän! Gud vedergälle dig all kärlek och allt
tålamod, som du bevisat din tacksamma maka>.
Fjellstedt hoppades, att hans maka skulle vid nämnda bad
anstalt under den berömde läkaren Blumhardts vård återfå sina
krafter. I detta hopp återvände han till Sverige. Emellertid
kallades Fjellstedt snart genom ett telegram från läkaren tillbaka
till Bad Boll, och dit skyndade han ock ren blott för att stå
vid sin hustrus dödsbädd. Han kände djupt förlusten af sin
älskade och trogna maka. Sitt hjärtas känslor utgjuter han i ett
bref till sin dotter, hvari han säger: »Sorgen är djup och svår.
Men Gud är kärleken, så väl när han gifver, som när han tager.
Och han bevisade sin nåd och sin barmhärtighet vid mammas
hemfärd. Det var ett stilla, saligt afsomnände. Lofvad vare Gud,
som oss seger gifvit hafver genom vår Herre Jesus Kristus! Snart
bli vi med henne återförenade för att aldrig mer skiljas. Låt
oss nu helt och hållet öfverlämna oss åt Herren Jesus, vår frälsare,
och i tron förblifva i hans gemenskap, så förer han oss genom
tåredalen till det gemensamma saliga hemmet».
En vän till Fjellstedt och hans familj skrifver till en hans
dotter: : »När jag strax efter din moders saliga hemförlofning
råkade din fader, sade han: ’Nu återstår mig blott den åstundan
för evigheten, att jag måtte få bära löfven af lifvets träd till de
arma hedningarne’». Detta syftade utan tvifvel på hans hopp om
att äfven på den nya jorden få verka till »folkens tillfrisknande».
När genom hans hustrus död hemmet i Kornthal blifvit
upplöst, blef han inbjuden till sin äldsta dotters hem att där till
bringa sina återstående dagar. I detta hem hade en hel skara
af barnbarn uppvuxit, och han beslutade nu att för de kommande
dagarna uppsätta sitt skritbord och sin hvilsoffa i detta ljusa,
varma hem, som var lyckligt genom gudstruktan. Barnbarnen
jublade ock, då de hörde, att den gamle, älskade skulle komma
att stanna ibland dem. Men äfven på annat håll hade man an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
