Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Peter Fjellstedts lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 TRETIONDENIONDE KAPITLET.
| icke våga taga steget ut och’ bekänna sig till den himmelske
ON konungen, förrän en förnäm främling visar, att han och hela
hans familj vågade det>.
| Fans. dotter. hade nu utbyttsiisitt ar: i Småland mot det
HN historiskt kända Ulfåsa i Östergötland vid sjön Boren. Hon hade
| sålunda kommit närmare Uppsala, och hennes åldrige fader ville h
nu göra ett besök i hennes: hem. I slutet:af år 1879 skref han
därför till sin dotter:
»Jag längtar att snart få komma åter till eder, mina älskade,
| på den vackra åsen, där inga ulfvar finnas nu, men jag kan
I icke nu, förrän jag ordnat alla mina angelägenheter för detta
| år. Ja, jag måste ordna allt så, att ingen oordning finnes efter
HH mig, ifall jag aldrig kommer hit igen. Min hälsa har alldeles
IL icke minskats, sedan jag gästade hos dig, men alltid bör man
om möjligt ställa det så, att allt är förberedt till sista afskedet.
HN Så snart som möjligt i början af nyåret kommer jag till mina
TIN älskade och vill gärna stanna, tills den svåraste vintern är öfver
Ständen. "Du: kan "aldrig. trö, hura. kallt har. ar. Natt tanker
varmt, men, så. snart jag går utom: dörren, tycker jag, att
hvarje andedrag har död och is, is och död i sig>.
| | I ett annat bref skrifver han om kölden följande: >»Min
| I gamle ungdomsvän »Kalle Vinter» är icke nu så vänlig mot
mig som i ungdomsåren. : Ja, felet är väl: på min” sida: nu som
| | vanligt. Gamle vännen är hvarje år lika ungdomlig, då han
| | I kommer, men jag finner, att det är min vänskap, som kallnat, ty
| | jag, fastän jag bjuder till, kan icke taga emot min gamle Kalle
HON lika vänligt, som jag gjort i så många år förut. Förliden söndag
predikade jag i B. kyrka en mil från Uppsala. Hvarken kyrka
eller sakristia kunde eldas, och detta så väl som resan har satt
mig ur stånd att göra resan nu, som jag så innerligt åstundat -—
resan till mina älskade vid Boren. Men jag hoppas, det skall
icke dröja länge, innan jag kan komma. Säkert är, att jag
kommer, så snart jag möjligen kan. Därom skall jag dock på
Lil förhand underrätta. Det är mitt gamla fotlidande, som genom
den starkare kölden blifvit retadt till krigsförklaring. Allt, som
| göras kan, vill jag emellertid göra för den sjuka foten till att
lugna och tillfredsställa den retade medvandraren, hvars vrede
jag icke vågar trotsa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
