Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Peter Fjellstedts lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 469
Uppförandet af den Fjellstedtska skolan i Uppsala pågick
till stor glädje för honom, som hade varit stiftaren af denna
anstalt. Denna skola står nu som en ärestod öfver Fjellstedts
minne. I detta hem fick han också tillbringa sina återstående
dagar. Hans arbetsdag började nu lida mot sitt slut, och den
trogne tjänaren tackade Herren, »att. det nu kommit så långt>,
hvarvid han med stor trosvisshet tillade: Det är så godt att vara
utan ansvar: synderna de många äro förlåtna, och jag har intet
ansvar.
Genom telegram kallades hans barn till sin faders sista
hvilobädd. Angående vistelsen i Uppsala har af dem meddelats
följande: »Då vi anlände till Uppsala på nyårsdagen, fingo vi
gå in i pappas rum, där man från yttre rummet kunde ’se hans
lilla bädd. När vi kommo in till honom, kände han igen oss
alla, nämnde våra namn och hälsade på oss på sitt vanliga kärleks
fulla sätt. När han såg sin äldsta dotter, utropade han: ”Har
du kommit till mig! Kunde du veta, att jag behöfde dig? Då
någon yttrade den önskan, att Gud måtte välsigna honom, svarade
han: Ja, det gör han nu. I denna sjukdom har det händt mig
något, som aldrig händt mig förr. En morgon, när jag vaknade,
var det, som om jag vaknat till en ny dag. Om jag nu kunde
Stiga dett. cc sc Ja, Gud är Gud, och hela världen är hans värld.
Nu tycker jag, att jag ville göra hvad som helst; jag ville taga
tiggarmössan och tiggarslanten.»
Då man underrättade honom om, att en person hade vändt
Sig till någon af hans anhöriga med begäran att medtaga en bok
från Fjellstedts bibliotek till honom, och man frågade Fjellstedt
därom, svarade han: »Skicka honom Augustini bekännelser och
hälsa honom, att det var en hel man».
Den följande dagen låg han i yrsel och oro, men den 3 jan.
Marr ban: duon: och stilla. > Han sade:" »Du,” Herre, förstår up
Nu under min sjukdom, då ingen annan gör det>. Han låg med
hopknäppta händer och tycktes tala med Gud. Det led nu allt
mer och mer mot slutet. De omkringstående kunde endast upp
fånga några afbrutna ord, sådana som: Guds ande; och en och
Annan gång: Kristus Jesus. Då pastor K. kom in och böjde
knä vid hans bädd samt frågade honom, om det var hans glädje
att snart få vara hos Jesus, så utropade han så kraftigt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
