Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - II. Pastor G. L. Dahls verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
»Allvarsammare var det s. k. läseriet, som från Bobuslän
inkom i västra Dal omkring 1820 och i synnerhet i Ferglanda
socken fick många anhängare. Det åstadkom där i början myc
ken söndring och split. Barn, som ansågo sig rörda af anden
eller, som de kalla det, väckta, ville ej mer lyda sina föräldrar,
som icke voro det; tjänstehjon upphäfde sig öfver husbönderna,
och makar, som voro af olika religionstankar, sammanlefde i
ett dagligt helvete. Sedan denna olyckliga söndring varat några
år, återfördes småningom lugnet.
Visserligen är läseriet, i synnerhet i Ferglanda socken,
allmänt utbredt, men läsare och icke läsare lämna nu hvarandras
öfvertygelse i fred. Den hatfulla spänningen mellan dem har
alldeles upphört. Läsare, långt ifrån att som förr ströfva om
kring och söka göra proselyter, inlåta sig aldrig i samtal om
religionen med andra än dem, som äro af deras sekt. De enda
böcker, de läsa, äro bibeln, Schartaus och Roos skrifter. Då
de. begifva sig längre från sina hem, än att de samma dag kunna
återkomma, hafva de städse det nya testamentet med sig. Själfva
Luther anses icke af dem fullkomligt renlärig. Sabbatens
helgd påyrka de med judisk slaftro. Bland världsliga nöjen äro
i synnerhet dans och spel deras afsky. Nattvarden, den de ofta
begå, emottaga de af hvilken präst som helst, men ordet vilja
de icke höra af andra än s. k. rätta lärare. Där en sådan pre
dikar, får folket, som från flera mil aflägsna socknar samman
strömmar, icke rum i kyrkan.
Den rättvisan måste jag göra dem, som äro verkliga läsare,
att de föra en stilla, sedlig och exemplarisk vandel».
Man behöfver icke vara mycket bekant med den sinnes
författning och de andliga behof, som förefinnas hos Kristi vän
ner, för att förstå, att de sålunda beskrifna läsarne i västra Dals
land höllo på att gå ut till Jesus utanför lägret, bärande hans
smälek (Ebr. 13: 13). Denna tid var för folket i denna landsände en
mäktig besökelse- och väckelsetid, hvilken medförde till tusental
människor rik andlig välsignelse, men hade kunnat under Guds
nåderika hägn för kommande tider blifva till ännu större väl
signelse samt bära de allra härligaste frukter till upplysning,
rättfärdighet och goda seder bland Dalslands folk; men genom
ljumhet, människofruktan och brist på duglig ledning afstannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
