Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - IV. P. Fjellstedts verksamhet i Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Jesus evangelium i sin födelsestad Nasaret, och, så snart Andreas
funnit Kristus, förde han sin broder Simon till honom. Det ligger
i kärlekens natur att bringa glädjebudskapet särskildt till släkt
och bekanta såsom ock till andra. Af denna anledning måste
Fjellstedt förkunna evangelium i dessa landskap, men ock därför
att Gud särskildt där gifvit honom en ovanligt öppen dörr för
Guds ord.
Det var — för att erinra om blott en enda af dessa evan
geliska sammankomster inom Karlstads stift, vid hvilka Fjellstedt
predikade — under 1850-talet vid hösttidens inbrott. Sädesfälten
hade börjat hvitna till skörd, och äpplena gulnade i äppleträden.
Ett stycke från skogsbrynet låg där icke långt från de många
vackra sjöar, af hvilka dessa landskap äro uppfyllda, en gammal
medelstor kyrka, omgifven af lummiga lönn- och askträd och af
kyrkogård och ringmur därjämte. Det lider mot kl. 6 en hvar
dagsafton, men det är, som om stor högtid vore för handen. På
åker och äng har man lämnat sina arbeten, och å skogsvägar,
byvägar och landsvägar bölja folkskaror fram och ställa sina
steg till kyrkan. På landsvägen rulla tjogtals vagnar och kärror
hän till samma hus. Många små gossar och flickor äro med på
vägen dit, hålla trofast i sina föräldrars händer och fråga, under
det de torka svetten ur pannan: >Äro vi inte snart framme»?
Så ringer det samman, och alla söka sig plats i kyrkan, men
trängseln och hettan blir där så stor, att man måste tillropa de
inströmmande att stanna utanför. Mot söder i kyrkan uttages
i hast en fönsterluft. I öppningen där ställer sig d:r Fjellstedt,
klädd i enkla svarta kläder och med bibeln i högra handen. I
koret nedanför sitta ett halft tjog yngre och äldre präster samt
många herrskapsfamiljer. I gången, i bänkarna, på läktaren och
till och med på predikstolen är det öfverfullt med människor,
och ute på kyrkogården står en oöfverskådlig folkmassa. Alla
ville se och höra den beryktade predikanten.
Så sjunges Kolmodins psalm:
Så högt har Gud, oss till stor fröjd,
Den fallna världen älskat,
Att han sin son från himlens höjd
Har sändt, som oss har frälsat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
