Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - V. Nils Gustaf Clarholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 499
genom hvilken den allrahögste behagat sända mig kallelsenåden,
blifva ett rättskaffens Guds redskap människorna till frälsning.
Han, den gode fadern, som all nåd kommer af, gifve mig sin
andes kraft” och välsignelse att blifva värdig dessa heliga och
ansvarsfulla åligganden och vände så helt och hållet min håg och
mitt sinne till sig och till sonen, min gudomlige frälsare Jesus
Kristus, att jag mitt lif igenom och slutligen i döden genom tron
finner min salighet hos honom!»
Det var icke vid Luther eller Schartau eller någon annan
människa, Clarholm fästade sitt hjärta, utan vid Jesus Kristus allena.
Det var åt honom, han skulle vinna människorna för Gud. För
den urartade schartauanismen fick han redan under sin studietid
afsmak. Det var icke skolastisk religionslära och religiös sensua
lism, han intresserade sig för, utan för Jesu Kristi nåd.
Så tog han med vackra betyg studentexamen i Lund 1844
men begaf sig tre år därefter till Uppsala, där han tog teoretisk
och praktisk examen för inträde i predikoämbetet och prästvigdes
i Karlstad af biskop C. A. Agardh 1848.
Clarholm framträdde i lit och lära såsom en sann Kristi
vän. Ehuru af naturen blygsam och tillbakadragen blygdes han
icke att öppet och frimodigt bekänna Herrens namn. Han var
i umgängelsen med Gud glad, hänförd och brinnande. Vid en
offentlig sammankomst i Uppsala domkyrka, där han befann sig
bland åhörarne, föll han under bönen på sina knän i allas åsyn
och åkallade Herren. Häröfver förargade sig de tongifvande
bland studentkåren, menade, att Clarholm därmed tillfogat denna
kår en stor skymf, hvarför några af dem beslutade att hand
gripligen öfverfalla och tukta honom. Men han mottog sina upp
fragta kamrater med så stor mildhet och ödmjukhet, att det var
em omöjligt att komma sin hand vid honom.
Utmärkta personer hafva vanligen haft goda och af sina
barn hjärtligt älskade mödrar. Så var ock fallet med Clarholm.
åns moder Magdalena Clarholm var en gudfruktig, ädel och
Fättsinnig kvinna, hvilken med en moders hela kärlek omfattade
SIN son och rönte af honom innerlig och uthållig kärlek tillbaka.
ANS" bref: till henne andas en sällsynt ömhet, tacksamhet och
Välvilja. Han hade ock den glädjen att snart få se sin moder
Stå upp och följa Jesus.
d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
