Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - V. Nils Gustaf Clarholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5s00 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Det var en oktoberdag 1848, Clarholm blifvit prästvigd, och
några dagar därefter hörde man den 26-årige unge mannen i
andens och kraftens bevisning förkunna Kristi evangelium i
Södra Råda kyrka. Det var icke en präst af det vanliga slaget,
man här hörde. Såsom en man, som ser framför sig tusentals
människor hålla på att i sjönöd drunkna och förgås men gör
allt för att rädda dem, så sökte Clarholm med hela sitt hjärtas
nit bringa syndare Kristi ord till frälsning. Sitt lands och sin
hembygds andliga nöd kände han till fullo samt insåg, att rädd
ningens stund nu var kommen.
I ett bref från Kalmar af 1847 till sin moder, som ännu
vistades i Karlstad, säger han: >»Jag vet, att min kära moder
är omgifven af allmänt och uppenbart kristendomsförakt. För
min del har jag haft tillfälle att vistas på många orter i vårt
kära fädernesland men öfverallt, fast här och där kringspridda,
träffat på och hört talas om 2dnga, som midt ibland det vrånga
och och vanartiga släktet lysa såsom ljus i världen och äro sin
Gud och frälsare af ödmjukt och uppriktigt hjärta trogna och
lydiga samt icke blygas att fritt och öppet bekänna det inför
världen. Man föreställe sig således icke, att ställningen, den be
klagliga ställningen, i Vermland är sådan, den skall vara, eller
ens sådan, som den vi till Guds lof och vår glädje finna, att
den börjar blifva på andra orter. Det var en tid, — Gud gifve,
att man kunde enligt sanningen säga, att den har varit. — det
var en tid, då det blef på modet att förakta och vanvårda Guds
ord och kyrka och allt, hvad heligt och kristligt är. Denna pest
smitta har svårt angripit äfven vårt land, och de förfärliga frukterna
däraf hafva mognat och utsått sig ännu i våra dagar. Men på
många punkter har, Gudi lof, Herrens ord slagit rot och vuxit
upp till härliga planteringar. Den sanna kristendomen har börjat
lefva upp igen i vårt förödda Norden. Kristligt allvar och kärlek
i vandeln har här och där rikligen visat sig».
SF Att lidande för sanningens skull kunde komma öfver ho
8
nom, därpå var han redan tidigt beredd. Så säger han i ett
bref till sin moder strax före inträdet i predikoämbetet: »Låtom
oss icke stöta oss uppå, om vi eller någon af dem, som äro Jesu
sanna lärjungar, få uppbära något aflidetsisomsstår 1 Johns:
18, 19: Om världen hatar eder” etc., såsom oss vederfores något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
