Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - VI. Johannes Andersson (Fjellstedts-Johannes)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FO FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
han med välsignelse på människors frälsning och öppnade väg
för andra ordets förkunnare.
Uppefter stränderna af den vackra, fiskrika sjön Strufven
i Holmedals socken äfvensom på stränderna af de fortsatta vatten
dragen norr ut i Karlanda och Östervallskogs socknar bodde en
ganska burgen landtbrukarebefolkning. Men det onda höll på
att alldeles taga öfverhanden där. Krogar funnos i hvarje gård,
och man utpekade många platser, som voro besudlade med
drinkares och andra fördärfvade människors blod. Men här fanns
bland folket ett djupt rotadt behof efter Gud. Så kom 1865
Johannes Andersson till gården Holmerud vid södra änden af
nämnda sjö. Där bodde jämte barn och tjänare timmermärkaren
och hemmansägaren Anders Persson samt hans hustru Sara
Haraldsdotter, en för rättrådighet och goda seder aktad familj,
som trängtade efter Kristi nåd. Det var en sommarafton, och
till Perssons hus samlade sig mera folk, än huset kunde rymma.
De församlade hörde ord, som gingo såsom spjut och naglar
genom deras själ. Husbonden själf, hans hustru och fyra deras
barn räknade från den välsignade aftonen sin omvändelse. Efter
predikan bjöds predikanten på mat. Likaväl som brödet hörde
vid den tiden brännvinsflaskan till förnödenheterna på bordet.
Värden slog i en sup åt den främmande och en åt sig själf samt
bjöd predikanten: »Var så god!» Men denne såg vänligt på
sin värd ock sade: >»Nej, tack, fader Anders, sådant bör icke
finnas hos kristna». — Dessa enkla ord blefvo såsom ymnigt
vatten på slocknande eld. Aldrig kom brännvinsflaskan där på
bordet mera. Men dagen efter sammankomsten hviskade en an
sedd lagkunnig granne timmermärkaren i öronen: »Akta dig
att hysa den där villoanden i ditt hus! Det kan kosta dig ända
till 400 kr.> Men den lagkloke fick till svar: »Det hjälper inte.
Mitt hus skall härefter stå öppet för Guds ord, hvad än det
kostars. Så skedde ock. Då predikanten nu begaf sig åstad till
nästa ort, fick husets äldste son befallning att skjutsa honom. Men,
då grannar och mötande personer betraktade den unge kör
svennen, skämdes denne och blygdes mycket; han tyckte det
vara grufligt skamligt att skjutsa en läsarepredikant. Då emellertid
predikanten vid framkomsten skildes från gossen, sade han så
innerligt kärleksfullt till honom: »Käre gosse, lämna ditt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
