Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - VI. Johannes Andersson (Fjellstedts-Johannes) - VII. N. G. Clarholms verksamhet i Gillberga och Långserud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
och förde där vanligen ordet. Sång älskade han mycket, ehuru
han själf hade mindre god röst. Ofta hörde man honom sjunga
denna enkla sång:
Så eländig jag är,
Dock min Jesus mig bär;
Han mig skyddar, min frälsare huld.
Mina synder han tog,
Ur fördärfvet mig drog,
Mig tvådde så ren i sitt blod.
Sina sista dagar tillbragteshan såsom hemmansägare i sin
fäderneby Gisslebyn, där han efter flera års bräcklighet insom
nade i frid den 8 oktober 1878, efterlämnande änka, en stor skara
i Herren tillgifna vänner och ett oförgängligt arbete på Guds
åkerfält.
NARE
N. G. Clarholms verksamhet i Gillberga och Långserud.
Då Johannes Andersson, förföljd och landsflyktig, måste
lämna sin hembygd, hade folket där hunnit att andligen väckas,
men det var ännu blott såsom yrvaket. Men det påbörjade verket
var Guds, och därför måste alla Guds vänner, som det kunde,
vårda sig om det. Så hade d:r Fjellstedt redan 18534 mot prosten
Lignells angrepp på den andliga rörelsen riktat sin allvarliga
uppsats i Lunds missionstidning >»Om läseriet i Vermland>,
däri Anderssons arbete med kristlig vishet försvarades och grund
lösa beskyllningar gendrefvos. En olärd men nitisk skomakare
vid namn Olof fortsatte i Gillberga under Anderssons bortovaro
det evangeliska arbetet och lät sig icke bortvisa, ehuru så väl
präster som lekmän tillropade honom: »Skomakare, blif vid din läst!»
Emellertid behöfdes en ordnande och ledande hand mep
vid arbetet, och denne kom. Det var förut nämnde N. G. Clar
holm, hvilken hösten 1853 missiverats till Gillberga pastorat såsom
v. pastor. Guds kärleksglöd hänförde hans hjärta, och han brann
i likhet med sin dersonlige vän d:r Fjellstedt af nit för evangelii
framgång särskildt i Vermland. Den andliga rörelse, som genom
Johannes Andersson och hans medarbetare uppstått inom pastoratet,
såg han därför med mycken glädje. Icke i likhet med de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
