- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:1 Norrland och Svealand under 1840- och 1850-talet /
519

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - VII. N. G. Clarholms verksamhet i Gillberga och Långserud

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 3.IO
sin lott blefvo de, då högv. domkapitlet godhetsfullt sändé dem
en v. pastor, som förstod den nya rörelsens betydelse och visste,
att med lära och exempel leda densamma, så att den icke ur
artade på sådant sätt, som annorstädes förspörjes och som snart
nog — vi erkänna det — kunnat hända äfven här, om vi blifvit
lämnade utan en erfaren lärares ledning... Huru välgörande
hans verksamhet bland oss varit, är uppenbart för hvar och en,
som känner ställningen här och förstår att bedöma densamma...
Vi berömma oss icke härmed såsom felfria och oklanderliga, men
vi anse oss böra för högv. domkapitlet försvara oss mot våra
och vår själasörjares åklagare, på det högv. domkapitlet icke må
tro oss försvarslösa eller skyldiga, för det vi hittills tegat stilla.
Att härstädes fitigare än förr betraktas Guds ord och besökes
kyrkan; att här icke så mycket som förr förekomma drycken
skap, svordom, spel, sabbatsohelgande och lättfärdiga sällskap;
att vi med mera stillhet och flit sköta våra sysslor; att vi fara
efter frid med vår nästa och hellre lida än strida — allt detta
är uppenbart och må ju bland människor lända oss till beröm
melse, ehuru vi erkänna vår ofullkomlighet och i det nu anförda
blott se vår plikt såsom kristna... Korteligen, vi bestrida de an
klagelser, som mot vår församling, och än mer dem, som mot
pastor Clarholm äro gjorda, och skulle ingenting hellre önska,
än att saken blefve utrannsakad af fromma, lärda, fördomsfria
och opartiska män, sådana vi tro finnas bland högv. domkapitlets
medlemmar... Han liksom vi inser billigheten däraf, att en präst
man, som med lära och efterdöme söker befordra sina åhörares
förbättring, får vara oantastad, då så mången (präst), som — om
vi våga uttala, hvad allmänt ses och talas — förtjänar helt annat
vitsord, får på sitt sätt verka ostörd af sina åhörare... De sista
åklagarne tillhöra, såsom vi veta, alla herreklassen. På hvad punkt
den klassens kristliga bildning i allmänhet — ty undantag finnas
— står i vår tid, känna högv. domkapitlets ledamöter bättre än
Vi... Vi tro icke på deras förmåga att rätt döma om böcker och
predikningar eller-andras vandel... . -Att: ett halftjog herremän
skola blifva våra själfvalda andliga förmyndare, kunna vi omöjligen
anse annorlunda än såsom högst obehörigt och kränkande, och
Svårligen kunna vi hysa förtroende för vår kyrkas myndigheter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:51:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/21/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free