Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - X. Andliga rörelser i Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
skilda väg till den för hvarje gång utsedda bönsalen, där de
sutto inom lyckta dörrar, såsom Kristi första lärjungar af rädsla
för judarne gjorde, men där Herren nu såsom då hälsade de sina:
»Frid vare eder!» Ljusets vänner sälla sig gärna till hvarann.
Den andra af de tre kvinnorna, en troende fru, hade nyss in
flyttat från Västergötland, och den tredje hade i staden genom
det nya vittnesbördet nyss lärt känna Guds son. Fröken Åberg
ledde sammankomsterna nu. Det var Kristi evangelium, dessa
kvinnor törstade efter. Man läste därför bibeln och någon. evan
gelisk skrift af nyare datum samt åkallade Herrens namn. De
troende kvinnornas helgade vandel var för öfrigt en uppenbar,
daglig predikan, och hvar man kände igen dem, att »de varit med
Jesus». De voro såsom staden på berget, hvilken icke kan döljas.
En helig åstundan trängde på mången att kunna gå med dessa
kvinnor in på lifvets väg, men andra smädade, hotade och ställde
sig hindrande i vägen för Herrens verk. Dessa fruktade allvarligt,
att den nya rörelsen skulle gripa både dem och deras kamrater och
föra dem bort från världslifvets njutningar. Därför gjordes så
kraftigt motstånd. >»De troende», säger ett samtida vittne, » voro
både hatade och afskydda, ty i folkmedvetandet ingick såsom en
trosdogm, att läseriet vore ’smittsamt’>. Vid denna tid kom
ottesångspredikanten J. J. M. motståndarne till hjälp genom sin
skrift: »Något att betänka vid umgänget med s. k. läsare», »ett>,
såsom någon sagt, »andligt pekorale, som på ett sorgligt sätt
skildrag det mörker, som famnat kyrkans lärare vid denna tid>.
De troendes antal ökades tid för tid. Bland dem räknades
nu ock boktryckaren A. L. Norman, i hvars hus vännerna ofta
samlades till läsning, samtal, bön och sång. Fröken Åberg, en
åt Guds ord och helig poesi hängifven kvinna, ledde fortfarande
sammankomsterna. Ingen man fanns här ännu med den begåf
ning, stadga och frimodighet, att han kunde öfvertaga ledningen.
Emellertid började Guds ord med makt tränga på här från alla
håll. Det var 1856, som predikanten Karl Nilsson från Rise
berga, Otto Engström och Hedström från Västergötland, vid den
tiden kallade kolportörer, besökte staden och orten, tröstande och
styrkande Herrens lärjungar samt ihärdigt manande folket till
sinnesändring och tro på Kristus. Tid efter annan återkommo
dessa och andra predikanter med nådens budskap till staden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
