Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - X. Andliga rörelser i Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DATSEANDE Tö02
omnejden. Stora skaror samlades att höra ordet; många gåfvo
sanningen rätt och ställde sig på Guds folks sida. En bland dessa
var pastor S. R. Alsterlund i Kristinehamn, sedermera kyrkoherde
i Gåsborn, död den 17 nov. 1871. Denne blef Herrens vänner
till mycken hjälp och glädje under deras andliga barndomstid.
En annan bland dem, som vid denna tid fattats af Kristi
kärlek, var torparsonen Karl Johan Karlsson, vanligen kallad
Kalle vid Bron. Han bodde i Gärdsberg, en half mils väg från
staden. Om dagen sysselsatte han sig ihärdigt med arbete vid
kolmilan och om aftonen och natten rannsakade han vid pärtans
sken i kolkojan med all ifver de heliga skrifterna, såsom hade
han letat efter guld. För sin styffader, som var med i kolkojan,
började han läsa Guds ord, hvilket snart fick rum i dennes hjärta,
och inom kort för hundratals andra. Kväll på kväll höll han
sammankomster i kringliggande torp och bondgårdar, och, om
ingen annan lämplig lokal kunde erhållas, blef en kolbottén i
skogen en förträfflig kyrka. »En klar höstkväll», säger, för att
anföra ett enda exempel, en samtida åhörare, »voro 2 å 300 per
sonet samlade -& sen skolbotten,.: tätt zomkransadi af hög rskog:
Kalle vid Bron hade berättelsen om den förlorade sonen till
text. Den väldiga kyrkan upplyste Gud själf med klart månsken
och tusen tindrande stjärnor. Predikan var full med ande och
kraft, och många beslöto efter dess slut, då vi alla lågo på
knä i kolstybben och bådo fader vår, att vända om till faders
huset. Efter det vi stått upp, uppstämde vi en sång ur Sions
harpa, så att det genljöd i den djupa skogen». Kalle vid Bron
var en brinnande ande, som i denna nejd samt långt inåt Verm
land och Nerike till mångas omvändelse bär fram vittnesbördet
om Kristi nåd. Det var samme förhoppningsfulle yngling, Karl
Johan Karlsson, hvilken sedermera blef Ansgariiföreningens förste
missionär.
En stormig tid var nu för handen för Herrens vänner i
Kristinehamn och dess omnejd men en välsignad andlig skördetid
på samma gång. Fiendskap och okunnighet reste sig till anfall
mot den skara, som kämpade trons goda kamp, hvarvid: till. och
med eljest världsliga människor gåfvo den goda saken sitt stöd,
begagnande därvid orätta men af dem själfva såsom riktiga an
sedda vapen.
Ekman, Den inre missionens historia. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
