- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / II:1 Norrland och Svealand under 1840- och 1850-talet /
539

(1896-1902) [MARC] [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - X. Andliga rörelser i Kristinehamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 539
Från Kristinehamn spred sig Guds ord till kringliggande
landsbygd, men äfven här måste ordets vänner utstå spott: och
hån. Förut nämnde skollärare, framdeles tidningen Vermlands
Allehandas redaktör, höll folkskola i en i andligt afseende mycket
mörk rote omkring en mil från staden. Trängtande efter att för egen
del få höra Kristi evangelium och att få det spridt vida omkring
i trakten kallade han dit ut evangelisten Hedström. Men att
där få rum för sammankomsten var hardt när omöjligt... Det var
i februari månad 1838 och sålunda midt i vintern. Man måste
samlas inomhus. Skolläraren bjöd 5 kr. för att för ändamålet
få hyra för en kväll en bondstuga, ett brygghus eller dylikt men
fick till svar, att man »för intet pris» uthyrde rum åt kolportörer.
Då tog sig skolläraren dristigheten att utlysa sammankomsten till
skolsalen. Det var kväll. Salen hade blifvit försedd med riklig
belysning, och folket samlades där till trängsel. Man sjöng ur
Sions harpa sången:
»Öppet står Jesu förbarmande hjärta», och Hedström talade,
rörd af den helige ande, Kristi härliga ord. Många begräto sitt
flydda lifs förvillelser och läto sig med Gud försona, och hvar
med annan sade: »Sådan predikan ha vi aldrig hört förr. Gud
gifve, att vi alla måtte uppstå från vårt syndiga lefverne! Det
är förskräckligt, huru illa vi hittills lefvat. Både lärare och åhörare
hafva farit vilse från rättfärdighetens väg».
Åtta dagar därefter hölls bönestund i samma skolsal, då många
hjärtan öfverlämnade sig åt Guds nåd. Några dagar därefter
var åter sammankomst utlyst till skolsalen. Folket gladde sig
vida omkring att snart åter få höra salighetens budskap. Det
var nu på f. m. samma dag, då sammankomsten skulle hållas.
Barnskaran var samlad i skolan, och läraren höll som bäst på
att undervisa i innanläsning. Då träder hastigt in i skolsalen
rotens tillsyningsman, kammarherre N—dt, och, vändande sig
med lyftad käpp i högsta hugg mot läraren, frågar i rytande och
häftig ton: »Hvem har gifvit er rätt att här i skolsalen grassera
med de där förbannade läsarne? Svara genast!» Barnen blefvo
förskräckta och började gråta. Läraren fattade emellertid strax
mod och sade: »Vi ha här, herr kammarherre, icke på något
Sätt uppfört oss otillbörligt utan endast under ett par aftnar läst
och hört Guds ord, sjungit psalmer och bedit». Och medan kam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 14 14:51:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/21/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free