Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - X. Andliga rörelser i Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRAST FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
Det var en höstafton 1857. Predikanten Hedström hade
utlyst sammankomst hos en hemmansägare i Skäringsbol !/g
mil utanför staden. Folket törstade efter Gud och hans ord.
Massor af människor strömmade till från staden och landet. I
en stor stuga samlades åhörarne äfvensom i förstugan och gång
arna utanför. Den frimodige och varmhjärtade predikanten
trädde in och med honom en ung, begåfvad skollärare, sedermera
boktryckare och riksdagsman, hvilken vid tillfället och ofta eljest
vid sammankomsterna tjänstgjorde såsom klockare. Med djup
och kraftig ton uppstämdes psalmen:
O, du Guds helige ande kom,
Slit sönder satans snara!
Predikanten bad en innerlig bön, läste sin text och började
predika. Nu syntes i förstugan en af stadens polismän, morsk
till uppsyn, klädd i en med blanka knappar försedd, vid uniforms
kappa, under hvars långa skört ett par stora handklofvar med
sina järnlänkar skymtade fram. En rysning genombäfvade den
tätt packade åhörareskaran: en hvar visste, att polismannen kom
mit för att gripa och kasta i fängelse det Kristi vittne, som nu
predikade. Husbonden, en mycket eldig och häftig man, anade
genast oråd, skyndade förbi predikanten, som stod inne i stugan,
grep fatt i en stor, skarpslipad täljyxa och ställde sig i dörr
öppningen, utanför hvilken polismannen stod, afvaktande lämp
ligaste ögonblicket att begagna handbojorna. Lyftande yxan i
högsta hugg, sade han med kraftig stämma till rättstjänaren:
>»Om du sticker in ditt hufvud här, kan du vara säker på, att
jag hugger tills. Den, som kände denne husbonde, visste, att
han menade fullt allvar. Polismannen stod kvar morsk och ho
tande under hela predikan, hvilken pågick med nit och kraft i
vanlig ordning, och äfven husbonden stod under hela tiden såsom
en kerub från fordom med lyftad bila för att skydda Herrens
tjänare. Polismannen, som i orättfärdig ifver gått utom sin be
fogenhet, då han till och med utanför stadsplanen och området
för sin tjänstgöring velat gripa och fängsla, återvände med oför
rättadt ärende, medan rättfärdighetens vänner prisade Gud, som
hört deras bön och om än på ett oväntadt sätt »slitit sönder
satans snara».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
