Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XI. Andliga rörelser i Degerfors, Bjurkärn, Lungsund, Ölme och Väse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
kännagifva, att han, som nyss blifvit troende, återburit till kyrkan där
ifrån stulet gods, och bad församlingen ödmjukt om förlåtelse.
Sedan Gihl, hvilken gjort sig känd såsom en häftig motståndare
till de andliga rörelserna men nyss blifvit bestulen, uppläst denna
syndabekännelse, hviskade han halfhögt ut bland folket: »Om
så väl ginge med alla, finge jag nog snart tillbaka mina räf- j
skinn!» Han gaf såsom så mången annan sanningen rätt, då
han hade personlig fördel däraf, men förkättrade den, så snart
han såg sitt eget anseende därigenom kunna upprätthåilas.
I Lungsund var ställningen i andligt afseende gruflig och
mörkret så stort, att man kunde taga på det. IKomminister var
här vid denna tid en man vid namn Sillén, girig, trätosam,
drinkare, svärjare. Det sades allmänt om honom, att han ofta
plägade sitta vid dörren till sitt eget kök och utmota den fattige,
som kom att begära en beta bröd. Ända fram till det allra
heligaste bar man med sig sin ondska och förblef däri. Så kom
en gång —– för att bland de många anföra endast ett exempel —
en allmänt känd, rik och vördig bonde till kyrkan för att deltaga
i nattvarden men kom för sent för att kunna vara med. Drucken,
som han var, tillbad han djufvulen och sade: »Så förbannadt
illa, att jag denna gång kom för sent! Aldrig förr har jag varit
så väl beredd som nul»
En dag vid midten af 1850-talet gick arrendatorn Peter
Eriksson i Klenoret tillsamman med fjärdingsmannen Anders
Karlsson. De samtalade om frågorna för dagen, hvarvid den
förre anmärkte: »Det är förfärligt, hvad högfärden nu för tiden
är stor. Man säger ju, att vi alla gå vilse, och att icke ens
psalmboken är riktig». Då genmälde till hans häpnad fjärdings
mannen: »Ja, de, som så säga, torde nog ha rätt». Strax där
efter hölls en afton en sammankomst i Asplund. Stalldrängen
Peter Andersson från Kväggen, en nyss till tron kommen man,
vittnade här om omvändelsens nödvändighet. Peter Eriksson,
som infunnit sig såsom åskådare vid sammankomsten, hörde
där under: djup förskräckelse sin egen förvillelses historia upp
repas. »Ve dig», ljöd det till sist från den vittnandes mun,
»om du ej låter dig frälsal Om du i dag hör och likväl
icke tror Guds ord, skall detta ord bli din domare på Guds rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
