Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XI. Andliga rörelser i Degerfors, Bjurkärn, Lungsund, Ölme och Väse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 43
visa doms dag». Eriksson i Klenoret föll från den stunden till
Kristi fötter, begärde och mottog nåd. Han blef sedan en bland
pelarne för Herrens vänner i Lungsund, såsom brukssmederna
Brattlund i Släbråten, Johan Ferm i Bjurbäcken och hustrun
Anna Olsdotter i Lugnen redan räknades såsom sådana. Utom
af de redan nämnda predikanterna förkunnades här väckelsens
ord af Klöfverstedt, smeden Forsberg i Axkärr, Anders Eriksson
i Laggartorp m. fl. Vännernas missionsbus vid kyrkan invigdes
af pastor O. Olsson, n. v. augustanaprofessorn, under stor folk
tillströmning och hänförelse.
Till Ölme, deh rika sädesbygden, kom C:-J. Nyväll 1857
med det glada budskapet. Där fanns då en troende kvinna,
kallad Lustig Brita, hvilken af pastor Landahl i Flistad hört
frälsningens ord. I hennes hem höll Nyvall en af sina första
sammankomster här. Nästföljande året öppnade hemmansägaren
Jon Jonsson i Lämås och småskolläraren J. Hellström sina hus
för andliga sammankomster, vid hvilka predikanterna Hedström
från Mariestad och Johan Jansson från Kvistbro i andens kraft
tälade ordet. Rummen ville icke förslå för det myckna folket,
som samlades. Vid den tiden väcktes här ganska många till
lif i Guds son. Mot dem reste sig många motståndare med
kyrkoherden F. Arrhenius och kyrkorådet i spetsen. Ehuru kon
veltikelplakatet redan var upphäfdt, utfärdade kyrkorådet förbud
för nämnda predikanter att predika sinnesändringens ord och
Satte 75 kr. böter för dem, som för andliga sammankomster upp
läto sina hus. Men ölmeboarna läto sig icke så lätt skrämma.
Hemmansägaren And. Andersson i Stubberud och Jon Jonsson i
Lämås uppträdde på ett trimodigt och kraftigt sätt till lekmanna
Verksamhetens försvar. - Vid samma sockenstämma, å hvilken
lekmannasammankomster blifvit vid vite förbjudna, pålyste Jon
Jonsson högt och tydligt: »I afton hålles hos mig sammankomst.
En hvar, som vill höra det goda Guds ord, är dit mycket väl
kommen.» Då ropade kyrkoherden: »Har jag inte vid vite af
75 kr. förbjudit dig sådant!» Men Jon fattade nu i hast sin
börs och. svarade fermt och fyndigt: »Ja, herr kyrkoherde, här
är 735 kr. Vill man taga dem, så var så god!» Kyrkoherden
och hans råd stodo såsom handfallna, och ingen sökte därefter
på allvar förhindra sammankomsterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
