Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XII. Andliga rörelser i Karlstad och Älfdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND. OCH DALSLAND. DÖD
höga fjällen hvimlade af människor, som sökte vägen fram till
sammankomsten, och landsvägen var fylld med åkande och gå
ende, som ämnade sig dit. En stor del af folket hade färdats
många mils väg. «Otaligt mycket folk hade samlats, så att de
trampade. på hvarandra», och bland dessa många icke så få af
samhällets yppersta, såsom prosten A.’F. Björlin i Filipstäd, rek
torn vid elementarskolan därstädes, sedermera kontraktsprosten
i Frendefors, J. O. Geijer m. fl. "Man sjöng varmt och innerligt:
Här en källa rinner;
Säll den henne finner,
hvarefter patron Hedengren, en ståtlig och vördnadsbjudande man,
trädde fram, bad, läste evangeliet och uttydde det. Såsom om
han hade haft tusentals människor framför sig, som hölle på att
inför hans ögon förgås, så talade han, under tårar nödgande
folket att söka frälsning hos Kristus. »Dina böner», sade han,
»dina fromma önskningar, dina gudstjänstbesök och dina natt
vardsgångar kunna icke rädda dig, men Herren Jesus kan det.
Han är vår rättfärdighet. Från denna och liknande samman
komster gingo tjogtals människor till sina hem, fulla med Guds
frid i sina hjärtan och vittnande för andra om Guds dråpliga
verk till människors frälsning. I hemmen, under arbetet på åker
och äng, i järngrufvorna, på vägarna till och från kyrkorna bar
man vittne om Kristi fria nåd, och nära och fjärran hördes de
förlossades lofsång till Guds ära. Sådan var den fria evangeliska
verksamhetens början i dessa bygder.
Men uppefter Älfdalen våndades man ännu i syndens nöd.
I Sunnemo, en socken med 2,000 invånare, förde man som oftast
ett tygellöst letverne i dryckenskap, dansgillen, slagsmål och
osedlighet. Man kände icke Gud och for därför vilse om rätta
vägen.
I en by på västra sidan om Grässjön stod hösten 1857 ett
Större bröllop, hvilket enligt sed pågick i flera dagar. Man åt,
drack, dansade och lefde lättsinnigt. Det led långt in på natten,
innan bröllopsgästerna skildes åt sista dygnet. En del af dem
måste då färdas öfver Grässjön för att komma hem. Natten var
mörk och vågorna gingo höga. Vid midnattstid hördes genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
