Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XII. Andliga rörelser i Karlstad och Älfdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
mörkret från sjön genomträngande rop om hjälp, men efter en
stund var allt tyst. Om morgonen sjöngo vågorna kring stran
den liksom sin klagosång. Fyra lefnadsfriska ynglingar, sina
föräldrars stolthet och glädjeämne, hade under natten fått sin
graf i djupet, och ingen räddning stod dem åter. All glädje
hade förvandlats i dyster sorg. Föräldrar, anhöriga och bekanta
till de omkomna suckade: »Ack, att de ändå hade fått tid till
bättring! Ack, att de ändeck varit saliga, och att vi haft hopp att
få möta dem i himmelen!» Genom hela folket gick en djup suckan
efter tröst och hjälp från Gud.
Vid denna tid hörde man i Sunnemo ryktet om de nåde
fulla ord, som talats vid andliga sammankomster i Nyed och
Älfsbacka. Det var C.J. Nyvall, som där trädt fram med evangelii
hälsosamma lära. Nu sände man från Sunnemo bud efter honom,
och, då han strax följde med dit upp, gladdes många och sade
såsom fordom Kornelius till Petrus: »Du gjorde väl, att du kom.
Så äro vi nu alla här inför Gud för att höra allt, som blifvit dig
befalldt af Gud>. I Gräs och Dufnäs höllos de första samman
komsterna. Folket strömmade till i så stora skaror, att det blef
svårt att rymma dem alla, där man samlades här och där i husen.
Det var en underbart mäktig rörelse, som här uppstod: gamla
och unga gräto högljudt inför Gud och suckade efter hans nåd.
Det var en sådan angelägenhet att höra Guds ord, att folket
gärna kom tillsamman, när helst man utlyste sammankomst. Så
utsattes predikan kl. 6 en söndagsmorgon, då stugan, där folket
samlades, fylldes till trängsel; ingen Var sömnig eller trött att
höra. »Så snart man samlades kring ordet, började folket att
gråta öfver sina synder», säger en samtida. Vid hvarje sam
mankomst hölls efterrmöte med andligt bekymrade, och icke så
få bland dessa kommo till frid med Gud. Denna rörelse fortgick
en lång tid. Bland hela folket uppstod en genomgripande för
ändring: Guds ord och bud kommo i vördnad, dryckenskap,
danstillställningar och nattsvärmeri upphörde, och i stället för
liderliga slagdängor sjöng man sånger till Guds ära. Man byggde
missionshus, inrättade missionsskola för barn och vinnlade sig på
allt sätt om ett rättfärdigt lif. Gud hade besökt sitt folk och
förbarmat sig öfver sina elända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
