Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XIII. Andliga rörelser i Fryksdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ST2 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
hängifna som denne». Och vännerna prisade Gud för aftonens
härliga nåd.
Men bladet vände sig. Det troende folket ökades allt fort
och syntes i denna världens ögon blifva alltför mycket. En fluga
gör ingen sommar, heter det; men, om stora svärmar komma,
måste man veta, att sommaren är nära. Ljusets vänner se detta
gärna men mörkrets icke. »Om prosten icke snart tar i tu med
läsarne, så skola vi snart ta hans kappa», hviskade fientliga
sinnen i kyrkoherdens öron. Och nu började en rad af trakas
serier, kyrkorådsförbud och kyrkostämmors hållande för att dämpa
den andliga eld, som här uppstått, men förgäfves. Konventikel
plakatet var emellertid ännu icke upphäfdt. En sorglig händelse
syntes för tillfället gifva motståndarne vind i segeln. En kvinna
hade under’en i socknen hållen sammankomst blifvit så kraftigt
berörd af Guds ord, att hon öppet bekände: »Gud har gjort
barmhärtighet med mig». Denna bekännelse förtröt så grufligt
en viss myndig herre, att han stormade in i hennes hus samt
med hotande åtbörder och grofva ord bjöd henne höra upp med
sitt läseri. Med sitt bödelaktiga uppträdande lyckades denne
herre åtminstone för tillfället skrämma vettet ur den arma kvinnan.
Nu såsom vanligt i sådana fall påbördades ordets vänner skulden
till kvinnans vansinne, och med prosten i spetsen gingo mot
ståndarne åstad att utdrifva predikanterna ur socknen. En af
de förut nämnda bland dem höll en afton sammankomst i Skärm
näs. Folket var till trängsel samladt. Prosten Vigelius, som
låtit sig af sina mot Kristus hätska vänner i de dagarna förleda
till en mycket afvog sinnesstämning, trängde sig emellertid häftigt
in och afbröt predikanten med befallningen: »Tig, du fanatiske
villoande!» Och prosténs sällskap instämde högljudt under hot
och buller: »Tig, din lede landsvägsstrykare!» Då predikanten
för tillfället tystnat, förklarade husbonden: >»Så vidt jag vet, är
från gammalt vårt folk tillförsäkradt husfrid. Jag ber därför, att
prosten låter mig tillika med mitt folk vara i fred i mitt eget
hem». En ung man vid namn Johannes Andersson, sedermera
den bekante riksdagsmannen från TLysvik, uttalade några lug
nande ord samt vände sig särskildt till prosten med de orden:
»Icke har väl Kristus bjudit sina tjänare att nedtysta och ut
kasta dem, som söka föra folket till honom? Illa anstår det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
