Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XIII. Andliga rörelser i Fryksdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND! OCH DALSLAND: 573
Herrens tjänare att vilja så göra». Och en kvinna vände sig
ock mot prosten. »Om vi», sade hon, »samlat oss kring bränn
vinsflaskorna till kortspel, dans, skändligt tal och andra mörkrets
gärningar, hade prosten nog icke kommit hit för att hindra oss.
Hvarför då se så illa därpå, att vi kommit samman för att i Guds
ord söka tröst för vår själ samt hjälp mot våra synders nöd?»
Oaktadt sammankomsten var stormig, gaf likväl Herren sin när
varo tillkänna, så att några öfverlämnade sig äfven den aftonen
uppenbart åt hans nåd.
Därefter höllos tid efter annan kyrkostämmor i syfte att
förbjuda, ja, man sökte ock hjälp hos landshöfdingämbetet emot
sammankomsterna. Till slut skulle en afgörande kyrkostämma
hållas Till denna samlade sig en så stor hop af varmhjärtade
nykristna, att de icke fingo rum i sockenstugan, där stämman
hölls. Skolläraren Vestlund förde med kärlek och allvar deras
talan. Bland motparten ansågo somliga, att »ogräset» borde få
stå intill skördetiden, men andra påyrkade redan nu det strängaste
straff. Slutet blef, att hvarje husägare förbjöds vid stränga böter
att öppna sitt hus för de evangeliska sammankomsterna. För
hvarje by tillsattes en person att vaka öfver beslutets noggranna
efterlefnad. Men nu reste sig en gammal ärevördig härads
domare från Mölnerud och upplyste: »Konventikelplakatet är
redan genom riksdagens och konungens beslut upphäfdt. Ingen
kan nu förmenas att upplåta sitt hus för andliga sammankomster».
De segerdruckna motståndarne tystnade och blygdes. Äfven här
skulle sannas, hvad Paulus sagt: »Guds ord är icke bundet>.
Emellertid hade motståndarnes raseri vändt sig äfven emot Olsson
i Mällbyn. Prosten Vigelius hade under denna tid frågat honom
kallt och snäsigt: »Har du intet annat att"göra än gå här i
stugorna? Gå hem och sköt hvad du där bör ha för händer!»
Luthers skarpa ord om villoandarne tillämpades på Olsson och
hans medbröder. Men Gud hade om dem bättre tankar.
Nu stannade Olsson en tid i sitt hem i Mällbyn, där han
i samråd med predikanten Vester och med tillåtelse af prosten
Gagner mot slutet af 1850-talet upprättade en skola för barn,
en folkskola med evangelisk ande och disciplin. Tro och upp
lysning äro evangelii tvillingbarn. Olsson i Mällbyn och andra
banbrytare för 19:de århundradets evangeliska rörelser i vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
