Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XIII. Andliga rörelser i Fryksdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
land och särskildt i Vermland hafva visat, att så är. Till lärar
inna kallades från fröken Ehrenborgs skola i Västerås Matilda
Eriksson, en i tro och nit brinnande ung kvinna, som därjämte
hade synnerligt god förmåga att undervisa. Redan förut funnos
i Arvika socken några folkskolor, vanliga sådana. Barnen åt
Kristus -— det var emellertid hufvudsyftet med Olssons skola.
Själf ansvarade han till en början tillsamman med sin hustru för
skolans underhåll. Hans själfuppoffrande syster Anna, en verm
ländsk Dorkas, gaf halfva sitt fädernearf 600 kr. till samma viktiga
ändamål. Sedan bildades ett slags bolag af 10 för saken intres
serade personer, som uppehöllo skolans ekonomi. Barn intogos
från olika håll: från Arvika, Brunskogs, Grunnarskogs och Köla
socknar, tillsamman 20—30. I Mällbyn fortgick skolan tre år,
hvarefter den flyttades till Brunskog, Grunnarskog, Östervallskog
och andra socknar. Lärarinnan Eriksson höll hvarje helgdag
s. k. söndagsskola, där under sång, bön och bibelundervisning
med frågor och svar nedlades hos ung och gammal lifskraftiga
sanningsfrön till kommande härliga skördar.
I barnskolans lokal och flerstädes i socknen höllo Olsson
och andra predikanter tid efter annan andliga sammankomster,
flitigt besökta. En komminister, en länsman och en polisman
besökte Kristian Sörsätras predikan i Mällbyn, och yttrade vid
slutet den förstnämnde: »Det var bra taladt>.
Olsson hängaf sig emellertid nu med all kraft åt jordbruks
göromål och hade för afsikt att blott på lediga stunder predika.
Men en dag stod inför honom en främmande vänlig man, hvilken
rest oafbrutet fem mils väg för att i Hast kunna träffa den
nitälskande evangelisten i Mällbyn. »Gud har uppenbarat för
mig», sade han, »att utefter Glafsfjordens stränder sucka tusen
tals människor efter rättfärdighet och frid, och att han genom
dig vill bringa dem nådens budskap» Främlingen var den be
kante Johannes Andersson i Långserud. Mot Olssons allvarliga
ursäkter rörande brist på kunskaper, angelägna göromål i hemmet,
bristande yttre kallelse o. d. satte Andersson det afgörande
skälet: »Gud har kallat dig; Gud har uppenbarat det för mig»>.
Så drogo de båda Gud hängifna männen af tillsamman genom
socknarna söder ut, allestädes visande människorna till syndares
frälsare Kristus, sägande: »Han är den öppna brunnen mot synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
