Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Andliga rörelser i Vermland och Dalsland - XV. Kyrkans och prästerskapets ställning till de andliga rörelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 FYRTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
kunna åstadkomma andens seger öfver de ensidigt materiella
sträfvandena».
Med sådana vackra vitsord åt samtidens andliga strömningar
i allmänhet och i teorien synes biskopen följdriktigt hafva bort
gifva ett gillande omdöme om de samma, sådana de i allmänhet
trädde fram i det praktiska lifvets verklighet. Men så skedde
icke. I sitt tal redogör han för den till stiftet anstormande
»predikosjukan» och betecknar densamma i hufvudsak såsom
en sjukdom, som borde at läkarekonsten behandlas, i hvilket
sammanhang han vidrör äfven det fenomen, som han kallar
läseriet.
> Första rummet» — bland de företeelser, som komma att
i mer eller mindre grad hafva inflytande på kyrkans tillstånd i
vårt eget land — »intager visserligen», säger han, »det så kallade
läseriet, hvarmed man förstår pietismen, klädd i sin råaste dräkt,
sådan den kan blifva, när ett teologiskt lärosystem skall utbildas
af okunniga personer, hvilka icke kunna höja sig hvarken till
ädlare begrepp om Gud och hans egenskaper eller till de sanna
begrepp om mänskligheten och dess bestämmelse, som endast
en högre tankeförmåga och en närmare kännedom om Guds
styrelse kan förbereda liksom för att i en öppen och tillberedd
jordmån emottaga uppenbarelsens utsäde». Själfva ordet läseri
vittnar, menar biskopen, om den »halfbildning», som utmärker
dess anhängare — liksom om lärda och bildade personer, som på
fullt allvar läst sin bibel samt i ett försakande och Kristus hän
gifvet lif åtlydt dess bud, icke också kommit under benämningen
läsare. Biskopen beskyller läsarne för andligt högmod och har
därför föga hopp om, att prästerna skola kunna på dem utöfva
något afgörande inflytande. »Ehuru man väl», tillägger han, »kan
förutse, att dessa råa och okunniga människor icke kunna åstad
komma något annat än ett lärobegrepp, förmörkadt af grof antro
pomorfism (föreställning om gudomen med människoegenskaper),
måste man dock göra rättvisa åt den källa, hvarutur läseriet
utgått, nämligen ett stort andligt behof, som snarare bör tillfreds
ställas och utvecklas än tillbakahållas och förkväfvas>.
Att »läseriet» skall komma att väcka oro i lägret och störa
kyrkans lugn, det inser biskopen till fullo. Det är dock hans
tröst, att den sällsamma företeelsen i stort sedt ännu är på långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
