Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - III. D. Forssell och P. F. Hejdenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OT2 FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
han bl. a. säger angående Forssell följande: »Vid med honom
anställdt förhör i kristendom, hvilket han enständigt yrkade, att
jag med honom ville anställa på allmän kyrkovisitation, då han
inför hela församlingen skulle svara, fann jag honom äga mycken
bekantskap med bibelordet, äfvensom han sade sig varmt älska
både det och Luthers skrifter. I öfrigt sade han sig vilja vara
stum i allt sådant, som hör till hans samvete och öfvertygelse i
kyrkoläran. På min fråga, hvad han trodde om barndop och
nattvard, sade han sig icke vilja svara annorlunda än skriftligt,
hvilket jag ock tillstadde honom. Detta har han ock fullgjort i
hosgående skriftliga uppsats, som antyder, på hvilken ståndpunkt
han i afseende på statskyrkans lära sig befinner. Han sade sig
hafva i sitt hus haft bönestunder samt sång, bibelförklaring och
Luthers skrifters läsande dels så, att han själf föreläst med sitt
husfolk, dels så, att någon annan med honom likastämd fört ordet
och andaktsöfningen i hemmet, någon gång anfört läsningen. ..>
I hans hus så väl som i allmänna lefvernet har han för
hållit sig oförvitligt. Föredrag, sådana som bibelförklaringar i
Engelska kapellet och Adolf Fredrik och hos herr Rosenius, för
klarade han sig gärna afhöra, och dem bevistade han gärna,
stödjande sig i öfrigt på Herrens ord: ”Hvar två eller tre äro
församlade i mitt namn, där är jag midt ibland dem’>.
Ur den af pastor primarius anförda skriftliga uppsatsen af
Forssell, vilja vi meddela något. Däri säger han bl. a.: »För
att nu svara på den frågan, om min öfvertygelse nu är annor
lunda än förr, så nödgas jag återgå till den tid, som förgick,
innan jag kom till evangelii ljus, och huru min belägenhet då
var, nämligen till tiden före 1847. Jag måste bekänna, att jag
då var en förlorad son, som vandrade långt borta från faders
huset, och sökte att roa och mätta mitt sinne bland dem, som
sökte sin enda ro och fröjd på de offentliga nöjena... På detta
sätt fortfor jag att mätta och tillfredsställa den odödlige anden,
som i mig bor. Men lifvet blef allt tyngre och tyngre, och jag
fann mer och mer, att allt, hvad som världen bjöd mig, lämnade
blott tomhet efter sig. Till slut började jag inse, att, om jag i
ett sådant tillstånd skulle dö, ginge jag evigt förlorad, ty, då jag
jämförde mitt lefverne med Guds ord, så tann jag, att jag icke
var på den smala vägen, som drager till lifvet, utan tvärt om på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
